torsdag 17 december 2015

Stötta En Luffare, Köp En Tavla.



Då jag börjat måla igen efter ett evighetslångt uppehåll växte plötsligt min motivation att plita ner ännu ett inlägg, eftersom cashen dom tas. Pengar är i stort sett det enda som motiverar mig nuförtiden förutom analsex och dödsknark. Är man intresserad på något vis kollar man enklast upp dem på instagram, och vill man lägga en beställning på ett alster PM:ar man mig på fejsboken.


//Paulus


Situation Soundtrack: Hanoi Rocks - Dead By Xmas

Kvinnor Som Hatar Kvinnor Som Hatar Män.



Då jag börjar bli gammal, grå och tappat all motivation för att hålla den sjunkande skutan som SS är vid liv behövs det lite nytt blod för att hålla skiten vid liv. Det är ju trots allt ungefär 1000 stycken idioter som månatligen besöker oss trots att det nästan aldrig skrivs en rad längre. Så, jag orkar inte ens skriva någon introduktion då jag är alldeles för upptagen med viktigare saker som att googla utvecklingstörda katter och gråtrunka än att sitta här och förklara Felins ofantliga storhet. Välkommen ombord Körven!

//Paulus


Namn: F. Elin
Ålder: 26 aur.
Bor: Bästkusten och Sämstkusten.
Jobbar med: Pre Legal Enforcer.
Drömyrke: Rikemansbarn.
Spelar i: Inte.
Stil: Who cares.
Dyrkar: Phil Lynott, James Murphy, Edmund Kemper och farsan.
Hatar: Nästan allt.
Äter: Ojämnt.
Dricker: Helst ofta och mycket.
Sport: IFK.
Lyssnar på. Hårdrock, Thrash, Döds, Speed, AOR. And proud of it.
Favoritkäng: Judas Priest.
Favoritpop: Judas Priest.
Favoritblack: Judas Priest.
Bästa plattan: Massorrrr.
Bästa TV-serien: Six Feet Under.
Favoritfärg: Varningsfärgsorange.
Favoritdjur: Råttor.
Min första kändiscrush: Luke Macahan.
Snyggaste killen: Phil Anselmo, om han bara kniper käft.
Snyggaste tjejen: Öh, ASMÅNGA, men säg... Audrey Horne, tvärgo.
Fobi: Vattenlik och människor med låg IQ.




lördag 11 juli 2015

Lammungens Grillskola

 
 
 


fredag 10 juli 2015

Nightmare City - S/T (MLP)


Fy fan det här gillar jag! Det har varit trendigt med retro-metal rätt länge nu, men de flesta väljer att lira 70-tal eller mesiga försök till NWOBHM. Nightmare City, med folk från Nominon, Antichrist och Witchgrave, kör en skön mix av brittisk hårdrock, svensk(skånsk) och japansk käng. Ösigt som fan! Inget finlir utan mer känsla och det är jävligt uppskattat. Folk är lite för anala med ljudet nuförtiden men sen suger låtarna gristarm. Här är det tvärtom. Vi bjuds på tre nya låtar och tre nyinspelningar av gamla öronknull. Det här är musik jag vill supa och kräkas till. Only Death is Real - In Nightmare City! Fyra svastikor av fem möjliga.

//Dödens Lammunge

torsdag 9 juli 2015

The Return of... Shadow Records


Hej på er horungar. Vi bryter tystnaden här på SS med den extremt glädjande nyheten att legendariska Shadow Records har återuppstått. Och först ut är fyra gyllene tröjor med Sorhin, Watain, Triumphator och Malign som finns att förhandsbeställa direkt från bolag nu. Passa på för de här skönheterna lär ju ta slut fortare än du hinner be mamma om ett förskott på barnbidraget. Nu kan en bara hoppas till att såväl Sorhin som Triumphator följer Maligns exempel och spottar ur sig varsitt knäckande guldsläpp så fort det bara går. Blir fan kissnödig av förväntan inför vad som kan tänkas komma härnäst.

//Paulus

Situation Soundtrack: Malign - A Sun To Scorch
 


torsdag 11 december 2014

Engraved Industries


 ...Är ett nystartat företag som ägnar sig åt att lasergravera merch of steel åt de som nu behöver det. På senaste har det mest blivit pluntor åt Archgoat, Lord Belial, Anti-Cimex, Vrävarna och en hög till. Allt officiellt såklart.  Kolla in prylarna här.

//Paulus


måndag 17 november 2014

Snuten Skandal-Stormar Skraeckoedlan-Spelning På Skitig Svartklubb

Bilden är absolut inte ett montage gjort i paint.  

Med anledning av att bängen stormade en ond svartklubb i Uppsala igår,  beslutade vi oss för att ägna oss åt lite skön sensationalism. Trumslagaren Martin talar ut.

Stormade snuten er spelning igår?
- Haha ja. Så vi fick flytta den. Eller stormade och stormade. Dom åberopade brott mot alkohollagen men dom kunde inte stänga ner stället själva så dom ringde dit brandmyndigheten och det var ju för mycket folk där så dom kunde stänga ner det. Men dom tog all bärs från arrangören och dom tog all privat dricka folk hade öppnat också. Dom är roliga, farbror blå.

Hur fick de nys om tillställningen då? Sa de det?
Nae vi hörde inget om hur dom fick nys om evenemanget.

Så ni flyttade bara på spelningen alltså?
- Ja någon ringde krögaren på Pitchers i uppsala och skön som han är så lät han oss komma dit med 1 timmes varsel, så vi packade ihop backline och körde dit. Och så snart som Sverige-Montenegro matchen var över så kunde vi bära in, rigga upp och fortsätta aftonen.
Snowy Dunes han dra av ett kanonfett gig på Psykosen, orginalstället, och Assblaster och Ordos gjorde superfeta spelningar innan det var dags för oss att gå på.

Jag trodde de hette Assmaster. Det är helt klart också ett bra namn.
- Ja. 

Annars då? Vad händer på Ödlefronten?
Norrköping 5:e december med Dead Soul och Dront, och kalmar 13 dec med bland annat Sideburn och Örebro 20 december. Om jag har alla datum rätt i huvudet. Förmodligen drar vi till Göteborg i februari också.

Inget nytt släpp på G?
Jodå. Det bör komma en pressrelease inom kort där vi kan presentera ett riktigt äkta releasedatum för fullängdare nummer två.

Fy fan, sicken pepp.
- Jajjemen!  Kan ju passa på att medge att alla fakta angående lördagens gig i Uppsala kan tas med en nypa salt. Det är trots allt bara min syn på det hela. Och jag är ju bara trummis, så man kan ju inte förvänta sig för mycket.

Nej precis, man kan ju inte det. Du tog inga bilder på snuten?
- Nej min telefon hade redan hunnit dö när dom dök upp. Om du googlar polis så finns det säkert någon fin bild.

Det här är SS, inte Aftonhoran eller Cunt Up. Vi sysslar med sanning och inte revisionism.
- Haha det är ju sant. Tyvärr har jag ingen bild. Däremot hörde jag att det ska finnas en notis på Uppsalapolisens hemsida om lördagen. Jag har inte läst den själv än, men det kanske är intressant läsning.

Det har jag. Här och här.
Jaha där ser man. Jag tyckte ju att den första lokalen var rätt bra lämpad för fest den också.

De vill garanterat stänga ner stället för gott. Vad jag förstått är det väl ett replokalskomplex annars?
-  Mm, tror det är en punkrepa annars.

Punken måste bekämpas. Folk har det alldeles för bra. De behöver något att skriva hatfyllda texter om.
- Tydligen, det är inget jag vill stå för dock. Mer ved på elden.

//Paulus

Skraeckoedlan

fredag 14 november 2014

Wehrwulfaz Måste Tala Om... Arditi - Imposing Elitism


Jag är generellt sett inte ett fan av musik som brukar flikas in i klassificeringen "ambient", men det finns en del undantag. Arditi är ett sådant.  Sällan stöter man på musik som lika effektivt bygger upp totalt becksvarta stämningar som samtidigt osar av kraft, skönhet och mystik. Om man söker efter en musikalisk representation av tiotusen svarta stålkängor som marscherar under den svarta solen genom ruinerna av vår civilisation mot Sion så är Arditi bandet för dig. Herr Möller har även det lika bra "nordiska ritualfolk"-bandet Leidungr tillsammans med SS egna skribent Mika Belfagor Hakola. Vilket är väl värt att kolla in det med. Imposing Elitism - deras nyaste verk - är en naturlig fortsättning av deras tidigare verk som inte lämnar mycket att önska. Fantastiskt stämningsbygge och militäriska trumslag som för ens sinne till bättre världar. Arditis nya skiva Imposing Elitism är släppt i kassettformat av Temple of Death Productions i endast 222 exemplar. Så passa på att knipa ett ex innan det är för sent.

//Wehrwulfaz

Arditi
Temple of Death

måndag 10 november 2014

Paulus Måste Tala Om... Morbid Vision Design


Då var det äntligen mitt då, efter nästan tio års trånande, det infernaliskt vackra och åtråvärda Nifelheim-bältesspännet som tillverkades i mellan 20 och 30 exemplar mellan 2006 och 2010 av Morbid Vision Design. Jag kommer förevigt att vara den ena hälften av Temple of Death tacksam för att han styrde upp spännet åt mig. Allt MVD gör är officiellt och behöver man feta smycken eller någon scendekor till sin Djäfvulsorkester kontaktar man dem via deras facebooksida helt enkelt. All Hail MVD!

//Paulus

Situation Soundtrack: Nifelheim - Gates of Damnation

lördag 8 november 2014

Belfagor Måste Tala Om... Monstraat - The One Eternal (EP)




Här har vi ett band som förstår sig på känslan i Black/Death Metal! När sångaren skriker "Praise the Lord" i The One Eternal så tar man hans ord på allvar att han kommenderar lyssnaren att prisa Herren och att han själv prisar Herren. När man lyssnar på musiken förstår man direkt vilken Herre det talas om. Nästa titel, Unchained, förklarar att det är Herren Satan det talas om. Produktionen är oklanderlig i sin old school-anda. Man märker att bandet är influerade av band som Malign, vilket ju inte är fy skam när det kommer till dödens metall eller svartmetall. Att de slängt in lite D-takter á la kängpunk gör att det blir en bra blandning av aggressioner och skönhet (i dödens tecken). Tredje låten, Voidlike Sky, börjar med en gitarr som spelar öppningsriffet vilket gör att effekten blir stark när resten av instrumenten kommer in efter ett tag. Sångaren sjunger ljust och aningen hest, om man ska uttrycka sig så. Hängivet låter det i varje fall. Det låter som att allt är inspelat live i studion, utan klipp och annat modernt strunt vilket ökar trovärdigheten i bandets musikalitet. Det är simpelt, det är primitivt, det är smutsigt och allt detta med flit. Sista låten, Dead Eyes See, börjar som två lavetter rakt på öronen. Perfekt avslutningslåt. Man hör att medlemmarna kan sin Darkthrone och sin Burzum. Det är ett malande på ett meditativt riff länge, länge, med en djävulsk röst som kryddar musiken. Texterna handlar om död och diabolism, som sig bör. Detta är ett band ni bör hålla öronen öppna för.

Belfagor Must Speak Of... Monstraat - The One Eternal (EP)
 
Here we have a band that understands the feeling in Black/Death Metal! When the singer screams "Praise the Lord!" in The One Eternal, you take his words as true, as if he commands the listener to praise the Lord and does it himself as well. When listening to the music it´s obvious which Lord is meant. The next title, Unchained, explains that it is Lord Satan that is spoken of. The production is flawless in its old school spirit. You notice that the band is influenced by bands like Malign, which is never a bad thing when it comes to the metal of death or black metal. The influences from the more extreme side of punk music makes a good mix with aggressions and beauty (in the sign of death). The third track, Voidlike Sky, begins with a guitar that plays the opening riff alone which makes the impact so much the greater when the rest of the instruments come in. The vocalist sings with a bright pitch and sounds a bit hoarse. It has dedication is what's the point here! It sounds like everything is recorded live in the studio, without cutting or other modern bullshit which makes the musicality of the band reach an even higher credibility. It is simple, it is primitive, it is dirty and all this with intent. The final song, Dead Eyes See, starts like two slaps straight on the ears. Perfect as closure for the release. You can hear that the members know their early Darkthrone and Burzum. The riff goes on and on with an infernal voice to spice it up. The lyrics are all about death and diabolism, like they should. This is a band you should keep your ears open to.

//Belfagor

Monstraat
Fallen Temple

Belfagor Måste Tala Om... Conan Barbaren


Ingen film kan någonsin mäta sig med mästerverket Conan Barbaren, för att inte tala om Basil Poledouris´ soundtrack till filmen vad gäller klassisk musik. Att det inte sägs en enda replik under ungefär en tredjedel av filmen och att man ändå inte tappar intresset gör att det är ett sant mästerverk vi talar om här. För att citera min goda kamrat och kompanjon i Leidungr, Peter Ståhl: "Varenda snöflinga i filmen är perfekt till och med". Jag tittade på filmen minst en gång om dagen hela sommaren 1995. Hade den liksom en levande tavla i bakgrunden medan jag sysslade med vad jag än sysslade, mestadels "lekte" med svärd samt tog mina första trevande steg in i en mer ritualiserad form med likasinnade individer av den sataniska stig jag ännu vandrar på. När jag väl tittade så tittade jag hängivet på detta konstverk till film. Har man Conan Barbaren behöver man inga väggprydnader. Det är bara att låta filmen gå dygnet runt så har man den yttersta prydnaden i TV-rutan. Allt annat förgås i dess totala härlighet. Den karaktär man känner mest sympati för är givetvis Thulsa Doom, så genialt porträtterad av James Earl Jones att han borde fått filmvärldens alla utmärkelser för denna roll. Vill man så kan man dra alla möjliga ockulta slutsatser av scenen i slutet där han halshuggs av Conan, som man ju också känner sympati för, och dess symboliska innebörd. Eller så kan man helt enkelt bara njuta av världshistoriens bästa film.

//Belfagor

torsdag 6 november 2014

Paulus Måste Tala Om... Marys Kids och Lovecult


Allas våran käre litteraturskibent Kasper AKA Kenny Hellacopter AKA Kenny Lovecult har blivit intervjuad av någon brasiliansk Hellacopters-fanclub om ditten och datten. Här läser du den. Dessutom har hans rockorkester Marys Kids releasefest för sin singelsamling Crust Soup den femtonde november. Kennys Lovecult kommer du nog allt få höra mer av då en vinylsjua är på G och förhoppningsvis kommer i Januari nästa år. Utan att vara allt för svågerpolitisk så är den guld.

//Paulus

Situation Soundtrack: Lovecult -  Andalucian Gold




tisdag 4 november 2014

Wehrwulfaz Måste Tala Om... Bölzer - Soma  (EP)


Det händer med jämna mellanrum att relativt obskyra band helt plötsligt blir unisont hyllade till skyarna och nästan över en natt förvandlas till hela "scenens" kelgrisar. Oftast känns denna sorts uppmärksamhet som ett patetiskt uttryck för slavmentalitet där alla osäkra tonåringar hakar på nya trender för att passa in. Inte sällan är banden medioker och intetsägande skit. Vilket gör det väldigt lätt att på förhand döma ut band som blir objekt för patchade västligans dyrkan.
Så är inte fallet med Bölzer. Och de har definitivt nått sin status den vägen. Efter att ha gått från i princip helt okända till halvgudar, efter att förra årets snackis Aura släpptes. Vilket är att se som relativt otippat då bandet ogenerat använder sig av ett symbolspråk som vanligtvis sänder jobbiga SD-vibbar till plebejmassorna.
Jag tycker dock att Bölzer förtjänar den uppmärksamhet de fått. De vågar röra sig utanför den gråa massa av feg stagnation och ihåliga mallar som kännetecknar i princip alla nya band i genren, såväl tematiskt som musikaliskt. Deras musik sänder omedelbara signaler som dryper av genuinitet och primitivt ursinne.
Deras senaste EP - som kom ut för någon månad sedan - Soma är en naturlig fortsättning och komplement av föregångaren Aura. Tveklöst ett av årets bästa släpp som är precis nog för att stilla törsten i väntan på en fullängdare, som förhoppningsvis kommer nästa år.
//Wehrwulfaz

Megiddo Måste Tala Om... Lite Allt Möjligt

Nicki Minaj Hordes Swedens President J. Megiddo
Vi måste tala lite om pengar... Men först och främst så lär jag säga att jag blivit onödigt försenad med det här inlägget, och som det utannonserades skulle jag ju snacka om Nicki Minaj, vilket jag också kommer att göra. Men jag tänker börja i en helt annan bägare, som är full av blod...
Den naturliga inställningen i den här scenen, Den Oheliga Metallen, Punken, och allt vad fan vi nu kallar det, är att pengar är skit. Begär man pengar för att lira är man girig. Men alla som säger att pengar enbart är av ondo och bla bla bla är hycklare. De tror att banden, som faktiskt begär vettiga summor i förhållande till deras utgifter enligt mig, stoppar pengarna i fickan och garvar hela vägen till banken. Det är förhållandevis fel, det gör de inte. Ett lysande exempel på det är Watain, som under deras festivalsommar inte drog en en endast krona i "lön", utan hela gaget lades på deras utomjordiska scenshow. Konstigt nog förespråkar publiken att det ska vara gammalt och rått, det ska vara en rå men påkostad scenshow, och man ska inte tjäna något. Well... Det är just det Watain måhända har gjort, men i brist på intelligens och förståelse vill den subkulturella publiken både ha kakan och girigt smaska i sig den. Hoppas ni förstår vad jag menar? Och vad fan har det här med Nicki Minaj att göra? Som de flesta kanske vet är i den där sfären av musikbranschen att man inte kan "se ut hur fan som helst", för att uttrycka det krasst. Pengarnas vikt här återigen. Personligen tycker jag att hon är extremt begåvad, men även jävligt snygg. Vad har hennes snygghet då med pengar att göra? Se bilden där nere.

Kalla mig gärna ett ytligt, pengaglorifierande sexistsvin, men jag väljer Nicki till höger vilken dag i veckan som helst. Och betvivlar att den vänstra Nicki hade kommit ut med sin fantastiska musik med den där trötta uppsynen. Och den röda, påtända tråden? De pengar artister tjänar går till största del till att återinvesteras i musiken, scenshowen, videos och så vidare och så vidare. Och själva artisterna tar inte ut lika mycket lön som man tror. Så vad är felet i att ta ut gager om man får ett stort artisteri för det? Inget, det är för eran, publikens, skull. Ursäkta om jag babblar och blir långrandig, nu ska jag ta en bärs och runka till Anaconda-videon!

//Megiddo

lördag 1 november 2014

Paulus Måste Tala Om... Cult of Fire


Efter att ha tjejlyssnat som en idiot på denna teaser,  betitlad Vltava, från deras kommande EP  Čtvrtá Symfonie Ohně är jag mer än övertygad om att Cult of Fire åker in på årsbästalistan även i år. Fyyy faaan vilken jävla dominans! Om man blev rövknullad på det mest angenäma vis av deras मृत्यु का तापसी अनुध्यान  så blir man totalt jävla styckmördad av detta.  Hell. Seger. Hell. Total. Jävla. Seger. 2104 ser rent Black Metal-mässigt ut att bli en av de bästa åren i mannaminne. Nu fattas bara att Funeral Mist och Malign släpper nytt, sen kan kosmos implodera bäst fan det vill.

//Paulus

fredag 31 oktober 2014

Kaspers Samhain-Rea


Kasper har som bekant sin lilla boklåda på Evil Eye Magnusladulåsgatan 27, som under helgen kommer ha en Samhain-rea. Nekromantik, blasfemi & kätteri, som han själv uttrycker det. Han finns där mellan 12.00 till 18.00 fram tills på måndag, så passa på att fynda lite gott folk. All Hail!

//Paulus

Situation Soundtrack: Samhain - Archangel

söndag 19 oktober 2014

Belfagor Måste Tala Om... Loke Ur Ett Nytt Ljus Av Jan Ekermann

Många är frågeställningarna kring vem Loke i den fornnordiska mytologin egentligen var. Mången forskare har försökt hitta en vettig förklaring till hans egentliga natur. En som ägnat 20 år av sitt liv åt detta är den från Norrköping härstammande författaren Jan Ekermann. I tre böcker har han grävt i historiens mest vanskliga hörn för att presentera en helt ny hypotes om jättesonen Loke. Hans första bok kom ut 2004 och heter Hagtornsgåtan. I den presenterar han en hypotes om att Loke dyrkades vitt och brett i Nordeuropa vid sk. hagtornslundar där det offrades i hans ära. 2007 utgavs så hans andra bok i serien. Den heter Lögardagsgåtan och ställer frågan varför alla andra veckodagar bär namn efter gudar, sol och måne medan Lördagen påstås bära namn efter den dag i veckan då man tvättade sig extra noga. Ekermann menar att Lördagen egentligen är Lodurs dag, Lodur varande ett äldre namn på Loke. 2014 kom hans sista bok i ämnet ut och heter Snorre Sturlasson. Den utgår ifrån att Snorres Edda beskriver Loke som en oviktig gud för att Snorre var kristen och ville inte hamna i onåd med kyrkan. Som en lärobok i skaldekonsten var det ju inte författarens uppgift att hålla sig till sanningen alltid heller. Hellre ville han behålla sin maktposition och kyrkans gunst. Jan Ekermann menar att Eddan mörklägger Lokes sanna natur. Lördagen heter Dies Saturni på latin. Det är då konstigt att nordborna inte hittade någon gudom med samma dubbelnatur som romarnas Saturnus, eller grekernas Kronos. Eller gjorde de det? Lodur, som nämns i Völuspas skapelseberättelse är sannolikt ett äldre namn på Loke. Om man ser likheterna mellan Saturnus och Loke torde det vara uppenbart att nordborna hade en motsvarighet till denna gud med dubbelkaraktär. Bägge gudar har extrem dubbelnatur. Saturnus var av Titanernas ätt medan Loke var av Jotuns ätt. Bägge fjättrades i underjorden och bägge var överlägset intelligenta. Till råga på detta var båda sedda som personifieringar av Satan av den kristna kyrkan. Det är inte svårt att omvandla Saturnus till Satan och icke heller att omvandla Loke till Lokifer/Lucifer. I den del av Eddan som heter Skaldskaparmal nämns Lokes moder vid två namn; Lafey och Nal. Lafey betyder lövträd och Nal betyder nål. Här närmar vi oss hypotesen att, precis som Saturnus firades och dyrkades av romarna, att namnen på Lokes moder symboliserar lövträdet hagtorn med sina nålvassa törnen och att hagtornsträden därmed var var Lokes heliga offerträd precis som t.ex eken var Tors heliga träd. Dvs, Loke firades och dyrkades såsom alla andra storgudar. I folktron har traditionen om att häxor och troll uppmärksammats vid hagtornslundar hållits vid liv medan forskare inte har brytt sig om att leta fram bevis på att de varit tillägnade en speciell gud, storguden Loke, som Jan Ekermann ger logiska och övertygande förklaringar om. För den som är intresserad av att lära sig mer om hans revolutionerande teorier föreslår jag att införskaffa alla tre böcker. De är utgivna av Förlag Credendum och är fullspäckade med intressanta teorier ur ett nytt ljus.

//Belfagor

torsdag 16 oktober 2014

Naamah-meditation.

Ett gammalt kabbalistiskt ordspråk lyder : "det du tänker blir till verklighet".
Att tankar tillhör dimensionen närmast den som vi förnimmer med våra fem sinnen, astralplanet Olahm ha-Yetzirah (den nästsista av fyra sk Världar som Livets Träd och i detta fall Kunskapens Träd består av), gör att när du medvetet agerar på tankeplanet i ett visst syfte manifesteras din aktion på ett eller annat vis även i den fysiska verkligheten, Ohlam ha-Assiah.
Jag tänker presentera en guidad meditation till kliffan Lilith och på så vis ge dig en glimt ur ett kliffotiskt perspektiv in i de regioner som tillhör nattsidan av vår tillvaro och gömmer de största av skatter samt den kunskap som den kosmiska skaparguden enligt legenden ville förbjuda människan att ta del av.
Även ditt rotchakra, muladhara, ur den yogiska traditionen ska aktiveras.
Jag kommer även i framtiden presentera flera guidade meditationer i de olika tunnlarna och klifforna där du kommer att möta vidunder av olika slag att t.ex be om välsignelse av på den Vänstra Handens Väg och som på detta vis kan bli dina "initierande" guider att vandra vidare med välgång och värdighet på den väg du valt oavsett vilka utmaningar livet än må kasta i din väg.
Det är viktigt att du har egen fantasi och inser att det jag skriver här inte är den ultimata sanningen om de kliffotiska regionerna.
De är "laglösa" och kan därför ta sig former som är väldigt udda och främmande för det mänskliga tänkandet.
Jag försöker presentera ett någorlunda säkert sätt att närma sig de delar av tillvaron som tillhör kaossidan.
Denna meditation är skriven för dem som inte har tidigare erfarenhet av praktiskt arbete med kliffot och kan därför användas för att komma igång.
Sätt dig bekvämt och blunda. Andas lugnt, slappna av och börja visualiseringen när du känner dig redo.


Du befinner dig i ett hemligt rum i det innersta inre av ett tempel. Detta rum känner ytterst få andra människor till och hit hittade du genom att du råkat se ett svagt ljus genom en spricka i väggen.
När du tittade in genom sprickan såg du en svartklädd figur på huk framför ett enkelt altare lyssnande på en halvnaken, vacker kvinna i dyrbara smycken talande ett språk du inte förstod.
När du såg den svartklädda figuren kliva ut genom en väl dold dörr i närheten tog din nyfikenhet över. Du gick in genom dörren och här sitter du nu på ett hårt och kallt stengolv framför samma altare som figuren innan dig. Trots golvets kyla börjar du känna en behaglig värme stråla i och uppåt ur ditt rotchakra, muladhara, beläget mellan anus och könsorgan. På altaret, som är ett litet bord täckt med svart tyg och är i brösthöjd när du sitter i skräddarställning framför det. Två svarta ljus brinner ännu efter den förra besökaren och det är omöjligt att bedöma rummets storlek på grund av all rökelse som fyller luften. Doften är väldigt stark och du försätts i en sinnestämning av vördnad av bara rökelsedoften. På altaret ligger ett nedvänt pentagram i mitten mellan de två svarta ljusen. Du finner det svårt att bedöma om det egentligen är ett rum eller en evighet åt alla håll du befinner dig i.
Plötsligt hör du en kvinnoröst ur den tjocka dimman.
Rösten kommer som från alla håll samtidigt.
Hon talar på ett för dig främmande språk.
Du känner dig liten och full av vördnad inför den auktoritet hon har i rösten.
Sakta börjar du se en vacker, mörkhårig kvinna röra sig närmare dig.
Hennes bleka hud är täckt av svart hår och de dyrbaraste av juveler och orden hon säger förvandlas till förståeliga i ditt inre.
Hennes röst ekar i ditt sinne och gör dig aningen upphetsad samtidigt som du ser henne röra sig sensuellt mot dig.
När hon till slut står framför dig efter vad som känns som en evighet av att ha insupit hennes skönhet och känt vilken makt hon besitter säger hon:
"Vem är du och vad gör du här?". Du svarar med ditt namn och säger att du söker nattsidans välsignelse. Hon säger att du inte är redo att gå vidare än och befaller dig att för tillfället nöja dig med att ens ha funnit detta hemliga rum.
Med darrande röst frågar du vem hon är. Hon skrattar hånfullt och säger:
"Jag är Naamah, syster och tillika dotter till den du söker, Hon som är skötet till nattsidans mysterier. Sitt en stund vid mitt altare och bestäm dig om du vill gå vidare på denna väg när du blickat in i din sanna natur".
Du sitter och andas sakta medan du känner efter. Ja, du har hamnat rätt! Du blickar upp mot Naamah och säger att du vill gå vidare. Svaret du får är att det visste hon redan och att du känner nu vägen till hennes hemliga tempelrum. Hon befaller dig att återvända till människornas rike och låta denna upplevelse växa i dig och dig själv att växa av den för att återvända först när du sannerligen känner dig beredd att gå vidare och djupare in i nattsidan av tillvaron och dig själv. Du reser dig upp och bugar vördnadsfullt inför Naamah, vänder dig mot dörren, som plötsligt uppenbarar sig igen ur tomma intet i den ceremoniella röken.

Du går med långsamma steg ut ur det hemliga rummet.

Öppna nu ögonen och absorbera denna upplevelse. Närhelst du tänker på det hemliga tempelrummet och Naamah känner du ett behagligt lugn och en känsla av att du vet vägen hem var du än befinner dig.

//Belfagor

tisdag 14 oktober 2014


Belfagor Måste Tala Om... Funeral Mist - Devilry


Med ett intro som blev Funeral Mists kännetecken börjar detta verk med det passande namnet Devilry. Sedan sätter vansinnet igång med The Devil´s Emissary. Snabb, diabolisk Black Metal med nattsvarta riff och Ariochs omänskliga röst som slår det mesta inom scenen. Detta är kulten personifierad! Denna MCD gjorde Funeral Mist legendariska, och det med rätta. Låtar som Bringer of Terror är något av det bästa och svartaste man kan tänka sig i svartmetalltermer. Funeral Mist var med och danade vägen för en mer extrem scen, en sann kult, i ordet "extrem"´s varje bemärkelse. Arioch är mer myt än man. Att han kan konsten att skapa musik som fångar en perverterad själs intresse är idag känt i vida kretsar. När detta verk släpptes var det få förunnat att känna till hans genialitet som artist. Devilry innehåller även en låt som heter just Funeral Mist som var med på en demo från 1993 när Arioch endast skötte basspelandet i bandet. Den är mer melodiös och aningen mer typisk för nittiotalsandan, dock inte sämre för det. Ganska catchy faktiskt, även om det är de övriga låtarna som visar vilken väg Funeral Mist kom att ta med sina senare verk. Arioch skapar infernalisk konst som är omänsklig på alla plan. Han var, är och förblir en av grundpelarna för allt vad sann Black Metal är precis som vad som blev hans skapelse Funeral Mist när han tog över rodret för bandet i och med demon Havoc när de andra medlemmarna var borta ur bilden och han själv skapade allt med hjälp av en trummis vid namn Necromorbus. Devilry är inte för vem som helst liksom Funeral Mist som band inte är det...

//Belfagor

måndag 13 oktober 2014

Belfagor Måste Tala Om... Malign - Fireborn


Ett av de bästa släppen någonsin och det innehåller endast två låtar. Men vilka låtar sedan! Inte mycket kommer i närheten av den råhet som Malign uppvisar med låtarna Fireborn och Entering Timeless Halls. Det är bistert, det är rakt på-anda, det är som en Satanisk näve i arslet på Gud Skaparen. Emellanåt är det vackert och episkt, som i slutet av Entering Timeless Halls och emellanåt är det som tusen knogjärnsprydda käftsmällar, som grundriffet i Fireborn. Detta är Black/Death Metal av det råaste slaget. Detta är kultigt värre. Malign i ett nötskal. Mörks trummande är enkelt och passar materialet som en näve i guds fitta. Vonda levererar riffen rakbladsvasst på gitarren och Fogs bassolo är genialt i sin simpelhet. Nord har rösten som varje Black Metal-sångare haft som sin våta perversa dröm efter Deads (Mayhem) självvalda bortgång. Produktionen är perfekt. Fireborn är fanatism i form av analog inspelning. Detta är kult, kultigare, kultigast...detta är Malign!

//Belfagor

söndag 12 oktober 2014

Wehrwulfaz Måste Tala Om... Ofermod - Serpent´s Dance EP


Nu när sommaren med dess ljus, liv och glädje är över och i skiftet mot steril kyla, mörker och misär, så var det den perfekta tidpunkten för Ofermod att annonsera släppet av deras kommande EP Serpent´s Dance. Tack vare bloggens SS-Obersturmführer så har jag fått äran att på förhand få lyssna på släppet i dess helhet. Jag tror att de flesta människor som innehar ett uns av vett och god smak kan vara överens med mig när jag säger att Mystérion Tés Anomias är ett av - om inte det - absolut tyngsta och bästa som släppts i genren någonsin. Ett släpp jag länge trodde att ingenting skulle kunna komma att mäta sig med igen. Serpent´s Dance motbevisade mig genom endast två låtar. Första spåret Chaos Reverberation väcker nästan omedelbart samma känslor som hemsökte mig när jag som tonåring och nyfrälst i ockultism upptäckte Mystérion Tés Anomias. Långt innan internet och hundratals bleka imitationer till band berövat mig det mystiska skimmer som insvepte genren. Jag kan i skrivande stund inte komma på något annat musikaliskt släpp som haft lika stor effekt på mig. Ofermod har förvisso släppt en hel del krossande bra material efter denna EP. Men det har aldrig riktigt nått samma atmosfär som hela EP:n omgavs av. Fram tills nu. Andra spåret, A Million Serpents Dance, har ett lite högre tempo och är mer direkt men utan att förlora den stämning som sattes med första låten. Vilket är en bedrift i sig. Avslutningsvis kommer orginalinspelningen av låten Tiamtü med ingen mindre än NSK från Teitanblood på sång och remixad av Tore  tore Stjerna på Necromorbus. Som för en gångs skull inte låter som 666 besatta mentalpatienter som skriker ut sitt hat samtidigt. Vågar nästan påstå att denna version är bättre än den på skivan med samma titel. Sammanfattningsvis: dyrkar man inte denna EP så vet man inte vad fan Black Metal i sanning är!

//Wehrwulfaz

Kasper Måste Tala Om... Serpent-Handling Belivers av Thomas Burton



Ni kan typen, små autonoma, oftare än ej laglösa sekter som frodas i bergen och i bakvattnet under radarn för mainstream-religiositeten . Bokens galleri av församlingars olika uttryck, deras högenergiska elgitarrgospel, deras drickande av gifter och syror, det äts kol OCH det hängs ut med Rattlers! Mycket informativ samtidigt som man bjuds fröjdas åt de, intet mindre än fantastiska fotografierna av församlingar i exstatisk tjänst under mässorna.

//Kasper

Situation Soundtrack: Stormavdelningen - Flesk

lördag 11 oktober 2014

Belfagor Måste Tala Om... Darkthrone - A Blaze In The Northern Sky


Ja, vad kan man skriva om en skiva som banade vägen för hela den nya Black Metal-våg som föddes i början av nittiotalet. När den kom ut på LP råkade jag hitta den i en obskyr skivbutik vid namn Skivkällarn. Jag var ung och hade sällan pengar i fickorna, men varje gång jag gick förbi butiken gick jag ner för trapporna för att ta mig en titt på skivan. Både omslaget och baksidan bara bad mig att köpa den. På något sätt påminde den mig om skivor från åttiotalet, vilket jag först trodde att den också var. När jag till sist hade pengarna på mig gick jag med bestämda steg ner, plockade fram skivan och med en viss stolthet köpte jag vad som kom att bli min favoritskiva genom alla tider tillsammans med några ytterst få andra. Jag gick raka vägen till en kompis och där satte vi igång LP-spelaren. Kommer ihåg att jag var något besviken över produktionen vid första lyssningen då jag var van vid feta produktioner som Deicides debutskiva och Morbid Angels Blessed Are The Sick. Nåja, efter några lyssningar hemma i pojkrummet började jag inse genialiteten bakom skivan. Ett intro som få band lyckats slå och efter den satte vansinnet igång med låten Kathaarian Life Code. Saken med denna skiva är att efter snart två och ett halvt decennium håller den ännu måttet. Trumspelet är enkelt men genialt. Nocturno Cultos desperata skrik är som rösten av en avgrundsdemon själv. Gitarrerna är vassa och riffen briljanta. Låtar som Paragon Belial och In The Shadow of the Horns, ja, hela skivan är så förbannat bra att betygsättning är icke att tala om. Texterna är superba. Fotona på skivans baksida bidrar till att skapa en stämning av total hängivelse. Finner inte ett enda fel med denna skiva. Den är helt enkelt perfekt och kommer att så förbli i all evighet: ...world without end!

//Belfagor

fredag 10 oktober 2014

Situation Skitstörd #1


Med anledning av att vi idag sprängde 200.000-besöksvallen så kan jag idag meddela att den nästan tre års försenade pappersvarianten av SS är på gång, och kommer i November om allt går som det ska. Skiten kommer att innehålla intervjuer med Malign, Ofermod, Antichrist, Victims, Usurpress, The Giesagöebbels, Jonas Henriksson, Blodigt Allvar, Massgrav och sist men inte minst, den beryktade "censurerade" versionen av Skitsystem-intervjun, som är totalt befriad från sensationer utöver de som enbart rör bandet i fråga. More tjack, less snack, kan man säga. Skitsystem-patcharna är i skrivande stund på tryck och kommer att sys kanter på av ingen mindre än mig själv. DIY or DIE skulle en lätt kunna säga. Motivet på skiten ser ni nedan. Kommer enbart medfölja till blaskan och kommer inte finnas att köpa någon annanstans. Det ni era små crustsvin. Bara att be mamma öppna plånboken i slutet av November med andra ord. Köper ni den annorstädes är det med största sannolikhet någon Malaysier som fått för sig att trycka upp den själv. Sidantal och pris är ännu lite oklart men helvetet kommer nog sannolikt att landa på runt 100 sidor A5 och kosta ungefär 50 spänn.



Utöver intervjuerna kommer det innehålla skriverier av Hatpastorn och Johannes Nilsson. Samt konst av Kristian Olsson, Ivan Fransson, Tobias Lund och den mäktige Ragnar Persson som även gjort det Nifelheims-hyllande omslaget ni kan se ovan. Har man några frågor kan man helt enkelt PM:a mig på fejsboken eller kolla uppdateringar på våran fejsboksida då jag väldigt sällan kollar av min mejl.

Vaya Con Kaos.

//Paulus

Situation Soundtrack: The Deathtrip - A Foot In Each Hell och Nifelheim - Praise Lord Satan (live)




Belfagor Måste Tala Om... Mortuus  - Grape of the Vine


Redan från första ton hör man att detta inte är en vanlig skiva. Det är mörkt, mörkare än mörkt.
Mortuus har än en gång lyckats fånga en känsla av hängivelse bortom allt vad mundant och mänskligt är. Grape of the Vine är en värdig uppföljare till debuten De Contemplanda Morte i att denna till och med överträffar dess omänskliga majestät. Låtarna är långsamma, meditativa och ödesmättade.
Det vore omöjligt att betygsätta en skiva av denna karaktär. Varje riff är som inspirerade av Andra Sidan, så ock J. Kvarnbrinks ibland hesa röst. När han sjunger Lucifer så tror man på honom!
Man ser honom stå i kåpa med självaste Herren Lucifer framför sig i ett mörkt tempelrum.
Att skivan innehåller invokationer som är inspelade i ett riktigt drakonskt tempel höjer känslan av "närvaro". M. Hinzes trumspel är enkelt och genialt med originella ideer som passar riffandet perfekt.
Texterna är dedikerade till den kliffotiska vägen och är tillika ytterst välskrivna. Grape of the Vine är gjord av hängivna individer till att avnjutas av hängivna individer.

//Belfagor

torsdag 9 oktober 2014

Enter The Eternal Fire of SS: Megiddo


När vi ändå är i tagen att totalt sodomera sönder våran läsarkrets med våran ofantliga storhet så kan vi välkomna ännu en vansinnig själ ombord på skutan, nämligen den rastlöse och snabbe Mr Megiddo, kanske mest känd för läsarkretsen för att tidigare har spridit död världen runt med sin forna dödsdyrkarorkester Degial. Nu till helgen kommer  ni få ta del av hans hyllningsartikel till hans store idol och onaniobjekt Nicki Minaj. Det peppar man ju givetvis på att få ta del av. Då jag är alldeles för upptagen och viktig för att hålla på och presentera honom mer ingående får han göra det själv.

//Paulus

Namn: J. Megiddo Lindholm
Ålder: 27
Bor: Tärnsjö
Jobbar med: Garvare
Drömyrke: Söndertjackad porrskådis
Spelar i: inte ett jävla dugg
Stil: Gangmember
Dyrkar: Motorcyklar, tjack, Blackmore, Malmsteen och döden
Hatar: Allt
Äter: Skagenröra och hummer
Dricker: bajs och öl
Sport: AS Roma och Leksands IF
Lyssnar på: I princip allt du inte gillar
Favoritkäng: ja kängor...?
Favoritpop: Krunegård
Favoritblack: Dissection
Bästa plattan: Rising med Rainbow
Bästa TV-serien: Twin Peaks
Favoritfärg: Violet
Favoritdjur: Tax
Min första kändiscrush: Nicki Minaj och Katy Perry
Snyggaste killen: mig själv
Snyggaste tjejen: Se två steg upp.
Fobi: spindlar, ormar, mongisar och fetton...Och du..

onsdag 8 oktober 2014

Belfagor Måste Tala Om... Meditationens Grunder


Utan en fördelaktig meditationsställning, asana, och rätt andning, pranayama, är varje försök till koncentration, ekagrata, verkningslöst. Det är först när en bekväm asana etablerats och andningen är rytmisk och långsam som meditationen kan påbörjas. Efter inandning, håll andan låst och låt hela kroppen ta del av inandningen så länge som möjligt. Andas ut lika långsamt som in och håll andan efter utandningen så länge som möjligt. Sitt så att du inte besväras av kroppen. Halvlotus eller med fötterna på marken. Rak i ryggen. När andningen inte längre är en medveten övning börjar du meditera. Du kan gå igenom varje chakra för att avsluta med att det regnar förgsprakande kraft över och runt dig från kronchakrat. När du håller andan efter ett antal inandningar kan du föreställa dig att kundaliniormen reser sig från chakra till chakra.

En variant är att du fokuserar på ett enda chakra med tillhörande mantra och yantra och försöker få det att aktiveras så att du känner dess behagliga effekter och vibrationer i korresponderande del av kroppen.

Du kan även använda dig av en i förväg konstruerad och memorerad meditation över något händelseförlopp, såsom att besöka platser och uppleva situationer som korresponderar med olika regioner av tillvarons nattsida.

Din asana kan även vara att du ligger på rygg, handflatorna nedåt vid kroppens sidor och benen raklånga med fötterna inte korsande varandra.

Du kan välja att vara i tystnad eller att lyssna på musik som passar in på den meditation du väljer att utöva.


//Belfagor

Situation Soundtrack: Nefanudus - Ama Lilith Opening Her Womb

Enter The Eternal Fire of SS: Belfagor


SS-ulvmannastaben har förärats ett nytillskott av det lite speciellare slaget. Ingen mindre än ondskans förnämste fanbärare på jorden, Mika Michayah Belfagor Hakola, har till allas våran skräckblandade förtjusning beslutat sig för att dela sina tankar till omvärlden genom SS. Om ni mot all förmodan inte vet vem denna karl är, så följer en kort introduktion trots att ni bevisligen är kristna posörer.

Mika är en rutinerad musiker i Satans tjänst, samt inom esoterikens läror och praktik. Bland hans mer minnesvärda bidrag till universums förfall är bandet Ofermod, bakom vilket han är den drivande motorn. Ett band som mer eller mindre satte tonen för en hel generation misantropiska musiker. Ett band vars musikaliska och ideologiska innehåll oräkneliga band försökt imitera, utan att lyckas. En man vars inlägg ni bör läsa med en fanatikers hängivenhet, med andra ord.

Hans inlägg kommer i första hand cirkulera kring mörkermagisk teori och praxis och den vänstra handens snåriga stig.

//Wehrwulfaz

söndag 21 september 2014

Dödens Lammunge Måste Tala Om... Die Hard - Symbol Of Death 7" (To The Death Records)



Offraoskuldertillsatanochdansaruntenstorjävlahelveteseld-bra detta är! Thrashdöds som får det svarta snålvattnet att rinna i mungiporna. Den nya låten Symbol of Death har allt jag begär av ett band som Die hard. Trion vet hur en gammeldags thrash-sten ska dras. Det är tajtare än Toto, smutsigare än Carolas underliv och djävligare än stämningen i Ed Geins sovrum. Andra sidan bjuder på en live-version av det gamla getörhänget Evil Always Return.

//Dödens Lammunge