Visar inlägg med etikett daddy says. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett daddy says. Visa alla inlägg

torsdag 13 maj 2010

Nya svordomar

Har tillbringat dagen på ett sjukhus och insett hur mycket det finns att roa sig med där.
Bland annat så insåg jag att monitorerna för övervakning av alla korridorens patienters EKG/puls/andning var gav upphov till att släppa ut idrottsälskarern i mig. Jag och mitt sällskap satt och roade oss kungligt med att följa hjärtfrekvensen hos de stroke-patienter som fanns på avdelningen och vi jollrade högt av glädje när någons puls rusade i höjden eller hjärtan uppvisade oroväckande arytmik. Bättre än att följa fotboll i livescorefönster eller på text-tv. Nästa gång tar jag med mig folköl och klapphatt.
Vidare traskade jag förbi ett område med så kallade palliativ vård (där man vårdar patienter som är döende) och insåg till min lycka att jag funnit det underbaraste och bästa skällsordet som finns. "Liberal" är inte längre min favoritsvordom. I fortsättning när någon klentrogen jävel ska förolämpas blir det ett: "Din kognintiva
förmåga kräver tamejfan palliativ vård" eller "var inte så jävla palliativ" om vederbörande skulle vara lat av sig.
Att det svenska samhället är beyond palliativ vård på grund av att liberalismen varit ett enormt smutsigt stolpiller som trasat sönder Moder Sveas ändtarmsmuskulatur till den ringa grad att hon dreglandes numera väntar utanför rättsmedicin med stomi-påse och sondmatning är tyvärr en annan sorglig sanning. Jag tror förresten jag såg den gamla subban ligga och skaka i en av korridorerna på neurologiska.
//JSS
 
Lika som bär? Kånkelbär månne.

onsdag 24 mars 2010

Child Swapping

"Egna barn och andras ungar" är ju ett klassiskt begrepp som beskriver kärleken till ens egna barn och avskyn till andras obehagliga snorisar.  För handen på hjärtat, visst kan barn över lag ofta vara värre än finnar i röven. Stundom är den enda anledningen till att man står ut med de otäcka små liven just det faktum att de är ens egna.

Just detta bekymmer kan vara en ångestframkallande faktor för många föräldrar (i alla fall de mer blödiga typerna), just känslan av att störa sig så mycket på sina barn att man helst av allt vill hiva ut dem genom fönstret. Vad ska man göra?

Lösningen på dilemmat heter child swapping. Ni känner säkert igen begreppet från swingervärlden, wife swapping, där man i all vänskaplighet byter fruar med varandra för att sätta krydda på tillvaron (även detta är något jag rekomenderar varmt, upplys dock gärna er fru om detta innan, annars riskerar ni att hamna i samma typ av ex-familjesituation som undertecknand). Tanken med child swapping följer samma princip: när du känner att du börjar tröttna på ditt skräniga barn så byter du tillfälligt ut det mot någon annas vidriga skitunge.
Det eftersökta effekten är helt enkelt att du saknar ditt eget barn och inser hur bra du faktiskt har det.

Så här gör du:

Gå till valfri lekplats, helst en i innerstan eller i något rikemansghetto. Släpp lös ditt/dina egna monster och börja spana efter den vidrigaste ongjävel du kan tänka dig. Om du är osäker på hur en sådan ser ut så följer här en checklista på vad du ska hålla utkik efter:

Pottfrisyr
Pullover eller piketröja
Sandaler
Manchesterbrallor
Alltid snorig
Vid höst/vår: en scarf runt halsen


Den obligatoriska pottfrillan

Det finns inget vidrigare och obehagligare än ett sådant barn. Sprugna ur den övre medelklassen med curlingföräldrar och hönsmmammor (och pappor) finns det inga ungar som har gällare och gnälligare  röster, inga ungar vars frisyrer är lika anstötliga och skakar när dem springer, inga ungar som är mer bortskämda och gnälligare än dessa.

Stjäl kräket. Ta hem det och försök vara en tålig och kärleksfull förälder till det (utan att ta fram livremmen). Du kommer att stå ut i max en timme innan du vill slå ihjäl kräket och du saknar dina egna barn. 
Följ dina impulser, dränk ungen (en död borgare är trots allt en bra borgare oavsett ålder) och bege dig ned till närmaste polisstation för att hämta ut dina egna stackars barn som stått där och gråtit tyst och undrat var mamma/pappa tog vägen.

Sådär, nu har jag lärt er hur man kan bli en bättre förälder. Förhoppningsvis blir världen en lite bättre plats efter den här artikeln.

"Fråga inte vad du kan göra för din familj, fråga vad för hemskheter din familj kan utsätta dig för"

På återseende //JSS