That Church Better Be On Fire...

...Är en charmerande blogg som drivs av ett par med en okuvlig glöd för mörka tongångar inom olika genrer.  

Så, H & M, hur började TCBBOF?

H: Det började med att jag hade snackat med en polare om att ha en recenssionsblogg inriktad på ondska och black metal. Sedan bangade han ur och saken rann ut i sanden lite.

M: Eftersom vi båda har mer eller mindre samma musiksmak, och är riktiga musikfascister för övrigt, så föreslog jag att vi skulle ta upp det istället. Så jag skapade en blogg en dag och sa åt H att börja skriva. Helt enkelt.

Var ni ett par då eller kom det sen?
H: Vi var förenade av hat och misär redan då.

Så man kan säga att bloggen är erat misärbarn då alltså?
M: Just precis. Vi vårdar den in i döden och så vidare.

Hur kom ni på namnet? Det är ju lysande.
M: Det var faktiskt min idé. Hardcorebandet Ruiner har gjort en låt som heter "That Stone Better Be On Fire", och vi tyckte det var helfestligt att byta ut "Stone" mot "Church". Just Ruiner är ett band som vi båda håller kärt, för övrigt.

Det är humor.

H: Det är så vi rullar. Så svart som möjligt, precis som en redig kopp kaffe.

Hur kom ni in på BM? Hade jag sett er på stan hade jag aldrig kunnat lista ut att ni gillade Peste Noire för att ta ett exempel. Om inte H hade haft på sig en patch eller något. Ni ser ju så hela, rena och söta ut. På min tid syntes det tydligt på folk.

M: Hahaha! Sedan födseln har jag gillat att vältra i ondska och skadeglädje, och har väl alltid lyssnat på deppig musik. En gång i ungdomen snubblade jag över BM och tyckte det var gött helt enkelt. Ondska och destruktivitet kombinerat med den intensitet som genren bär med sig fick mig att gå igång ordentligt.

H: Black Metal har som med mycket annat kommit på senare år för mig. I min frodiga ungdom var det mest hardcorepunk som gällde och då kände jag ett tvång att ha den rätta uniformen och allt vad det innebär. Nu för tiden är jag väldigt öppen för olika sorters genrer så det är väl därför man inte ser mig i patronbälte och långt svart hår. Även om jag är stolt ägare till en fin jeansväst med både Darkthrone-patch och Broder Daniel-pin.

Jag har en Broder Daniel-patch på en av mina västar. Brevid Burzum. När ska M skaffa väst då? Mycket viktigt!

H: Tro mig jag har poängterat det mer än en gång. Men för döva öron.
M: Jag har rätt mycket tonårstrots kvar och känner att jag inte vill klä mig som majoriteten av scenen. Det i sig tycker jag är jävligt punk. Så det så.

Jag får inte ha skinnväst för min hjärtevän, och helst inte patronbälte. Är det så att ni köpslår med varandra om sådant?
M: Om H snaggar sig så gör jag fan slut. Mer än så är det nog inte.
H: Så länge hon inte går över till att bli cybergothare är jag nöjd.

När vi ändå är inne på snaggade skallar... "Som Hitler, fast snäll", kan du utveckla det M?
M: Det är faktiskt ett citat ur en kort men intensiv och inte särskilt intelligent komediserie, och jag tyckte det passade bra. Om jag fick bestämma så skulle ju världen bli en jättefin plats. Massa glada djur skulle ströva runt överallt osv.

M jobbar ju i djuraffär och H målar djur. Vad har ni för favoriter?

M: Hästar, hundar, kaniner, ankor... Alla djur! Förutom krabbor osv.

H: Tjocka och gosiga djur. Djur som jag kan relatera till helt enkelt.

Vad är det H pluggar? Är det konst?

H: Du har gjort din research ser jag. Jag pluggar kulturvetenskap med musik som inriktning på Linnéuniversitetet i Växjö. Denna terminen har jag bland annat lärt mig det specifika i musiken i Gudfadern-filmerna och hur man känner igen en äkta jojk. Bara den mest nödvändiga kunskapen med andra ord.

Vad ska ni bli när ni blir stora då?

H: Jag siktar på att bli äldre och visare. Hade man kunnat jobba som mysfarbror hade jag nog satsat på det.

M: Jag kommer väl fortsätta att jobba med djur. Det kommer säkert sluta med att jag sitter i ett hus fullt av djur, och när jag dör så käkar de upp mig. The circle of life.

Det var då ett jävla mysande. Röks det mycket gås?

H: Man kan väl inte röka en gås heller? Tror M hade dödat mig om jag hade försökt mig på det.

Röka gås = slang för att röka hasch.

H: Jag förstod det men försökte skoja till det. Världen förstår sig inte på min humor.

Dessutom kan man säkert röka en gås...

M: NEJ!

Jag skulle vilja vara en Gavaschgås. Skulle inte ni? Gavasch är när man tvingar ner sprit i gåsens strupe för att levern ska svälla och bli härlig.

H: Det vore något. Då slipper man ju anpassa sig efter systemets öppettider.

Anpassa sig efter Systemets tider? Jag har minsann sett en bild där du har kryss på händerna...

H: Haha, ja man måste väl prova på allt? Men M fick mig att gå tillbaka till flaskan.

Så sant, så sant... M har ju en fäbless för Franska band. Hur kommer det sig? Några tips som man inte redan fått på TCBBON?

M: Jag kan ju inte ett ord franska, förutom "Mange de la merde!", men jag tycker att de på något sätt lyckas fånga så mycket mer i musikens atmosfär, än vad många andra lyckas med. Även om det naturligtvis finns det undantag.
Så småningom kommer det att komma upp fler franska dyrgripar på bloggen, men jag kan tipsa er om Mihai Edrisch, som redan finns på bloggen. Deras första skiva är helt kaotiskt bra.

Har ni kollat upp Quebec-scenen än då? Det är ju nästan Franskt...M: Dit har jag hunnit men det låter ju som om det vore något för mig. Har du något bra tips att börja med?

Allt därifrån. Forteresse, Malveillance, Akitsa och så vidare. Allt är typ bra.

H: Malveillance och Akitsa känner jag till lite. Funderade inte så mycket på var de var ifrån när jag hörde dem först men kan konstatera att det är bra grejer.

Malveillance har gjort flera covers på Ramones. Commando är dock bäst. Men, hur kommer det sig att ni valde att skriva på engelska?

H: Det minns vi faktiskt inte. Men jag antar att det var för att locka en så bred läsarskara som möjligt. Sen har vi till exempel gjort en intervju med det amerikanska bandet Vestiges och kommer säkert göra intervjuer med fler utländska band i framtiden så det ser väl mer tilltalande ut att köra på ett språk än att skifta, haha. Vi har faktiskt fler amerikanska läsare än vi har svenska för tillfället.

Det kan jag tänka mig. Är det tanken att det ska bli mer intervjuer i framtiden alltså?

H: Ja det är tanken i alla fall. De intervjuerna vi har gjort har varit populära och ett bra sätt att lära känna nya band och personer så det är ett koncept vi ska försöka köra mer på.

Pseudonymerna, hur kom dom till? Jag antar att H kallar sig Bestefar för att han är en mysfarbror fångad i en ung mans kropp eller?

H: Det kan man säga. Sen är det självklart en hyllning till Grotesco's sketch Bestefar og jeg.
M: Nu kommer fransmännen in i bilden igen. Det franska bandet Celeste har ju ett album som heter Mortenee(s) (som ska betyda dödfödda, om jag förstått det rätt, sjukt BM), och jag tyckte det var lite fyndigt att låna det. Sedan är ju den första och den sista bokstaven i Mortenee samma som i mitt riktiga namn. Svinhäftigt.

Så det här med att ni är lite hemliga och anonyma, beror det på att musiken ska hamna i fokus eller?

M: Njäe. Varken jag eller H har ett behov av att synas. Så det har bara blivit så. Vi är ju inte superanonyma heller, det är ju lätt att ta reda på vilka vi är. Sedan så tycker vi ju faktiskt att musiken ska vara i fokus också. Det är ju en musikblogg trots allt.

Vi måste prata om H´s tatuering. Geten alltså. Hur reagerar släkten?

H: Min käre mor blev lite förskräckt samtidigt som hon tycker det är lite spännande, fast det vill hon inte riktigt erkänna. Den som har reagerat mest är faktiskt min syster, allt ska vara så jävla vuxet hela tiden. Men huvudsaken är att Rolf, som han heter, mår bra och frodas. Kommer komma till lite färg fram mot hösten om allt går som planerat.

Vem är det som har gjort den? Jag är mäkta avundsjuk, för en gångs skull.

H: En god vän vid namn Kalle, som tidigare jobbade på Slim Kim Tattoo i Sölvesborg. Det är han som både ritat och tatuerat.

Har han någon hemsida?

H: Det verkar han inte ha, tyvärr. Han är för cool för det. Tatuerar bara sektmedlemmar.

Hur är det med M då? Inget bläck där?

M: Nej... Fast jag har sagt att det ska bli av i typ 4 år nu. Jag vet vad jag ska ha för motiv, men är inte riktigt säker på placeringen.
H: Med andra ord, hon är en fegis.

Haha, men när hon ju väl gör det kommer hon ju säkerligen torska...Hur bestämmer ni vad ni ska skriva om? Sitter ni och har mysiga redaktionsmöten eller skiter ni blankt i varandras åsikter och bara kör på? På SS gör vi båda.

M: Vi har väl aldrig haft någon riktig konflikt, varken över bloggen eller vårt privatliv, så man kan väl säga att vi tänker ganska lika. Därför tuffar vi bara på. Fast jag skulle önska fler mysiga möten med kakor och så vidare.

Är ni vegetarianer båda två? Annars kan det ju lätt uppstå konflikter runt kosthållningen...

M: Japp, och det är rätt skönt. H tycker dessutom att det är kul att stå i köket, och är duktig på det också, så där är det minimalt med konflikter.
H: Bara jag lagar potatismos någon gång då och då så är hon nöjd. Men målet är att lära henne äta svamp, hon är en kräsen stadsbo.

Att H vänsterbloggprasslar med Misärmanufakteriet då? Är det ett problem eller får H också vara med om hon vill? Jag ser fram emot att se hur den bloggen kommer arta sig.

H: Misärmanufakteriet är något jag har tänkt på länge. Meningen är väl att den inte ska vara så strikt som TCBBOF utan innehålla lite allt möjigt som intresserar mig. Jag är själv förväntansfull över hur den bloggen kommer att ta form och det är nog inte helt omöjligt att M får vara med på ett hörn.
M: Jag lär med all säkerhet gästblogga lite, så det är inga problem.

Jag gillar namnet. Det ligger bra i käften.

H: Ja, jag är själv ganska nöjd med det. Jag brukar inte vara så kreativ när det gäller sådana saker, men man har väl sina ljusa stunder.

Så det är tänkt att den ska handla om lite allt möjligt?

H: Fokusen kommer ju med största sannolikhet ligga på musik men det kommer säkert dyka upp lite annat skoj. Känner jag för att skriva om en bra film jag har sett kommer jag säkert göra det till exempel.

NCF tycker att ni är "Black Metal Hipsters", vad har ni att säga om det?

H: Vilket fack folk väljer att placera oss i är upp till var och en. Känns lite som att vem som helst som intresserar sig för "smal" musik klassas som hipster nu för tiden. Nu vet ju inte jag exakt vad NCF syftar på men jag anser att bra musik är bra musik. Att ett band som tex Deafheaven har hoppat på trenden att spela black metal och ligger på ett stort bolag som Deathwish gör inte mig så mycket så länge musiken i sig är bra.
M: Och jag instämmer väl. Det är lite roligt med sådana påståenden också, såvidare det inte är ren smutskastning. Hurra för yttrandefriheten och så vidare.

Så, nu ska jag lämna er ifred. Har ni något att tillägga eller?

Nej, men tack för intervjun och för visat intresse. Du är en trevlig prick osv.

Tack själv. Om ni av någon anledning vill kontakta TCBBOF så gör det här, antar jag.

//P.I.G.

Håll Käften Om Det

Min kompis kämpar vidare för allt som är rätt och riktigt. Eller något. Godnatt.
//Pålle Krampus Von Fritzlkeller

(NS: Tigers Jaw - Between Your Band And The Other Band)

Twitters (Johanna Koljonens) #prataomdet muterade snabbt från mikrobloggandet till ett massmedialt meme där histrioniker, mediahoror och exhibitionister glatt hoppade på tåget och 'delade' berättelser om självupplevda sexuella kränkningar. Det verkar som om Ronnie Sandahl är den ende mannen i världen som aldrig någonsin sagt "hora", att döma av den uppsjö av misogyna kommentarer som fällts och vidarerapporterats.

Buzzen kring #prataomdet känns som ytterligare en av dessa meningslösa symbolaktiviteter - odla mustasch mot prostatacancer, byt din profilbild till ett gulligt djur om du avskyr barnamord, "copy-paste det här Dala Lama-citatet till din status update för att visa att du ogillar diktatorer med kärnvapen" - som cirkulerar och vidarebefordras av lata människor som vill känna sig som bättre medborgare. Dessutom anas en viss voyeurism i all uppmärksamhet kring#prataomdet: visst är det lite kittlande med "unga" kvinnor som talar om sex? Sånt säljer lösnummer.

Det verkar också som om alla har glömt att sedan internet blev en integrerad del av våra liv har det redan funnits en arena där det #pratatsomdet oavbrutet. Det är väl själva pudelns kärna - forum FINNS ju redan en masse för alla viktimiserade frilansare därute. Framför allt har vi ju sedan åtminstone 35 år andra vågens feminister att tacka för den faktiska öppenhet som råder kring gubbslemmighet i Sverige. Det känns som om #prataomdet uppfinner hjulet en gång till och tror att inget har rullat förut.

Sexuella trakasserier, övergrepp och kränkningar förekommer frekvent och skall inte förringas, men inte heller utnyttjas för meningslöst brus i en mediahype. Tråden hade initialt potential att bli intressant eftersom den utforskade motsättningen mellan å ena sidan den, ofta ambivalenta och självrannsakande personen som upplevt obehag av sexuella närmanden, trakasserier eller rena sexuella övergrepp och å andra sidan den personen som stod för kränkningen, och som i många fall verkat vara omedveten om att de passerat gränsen. Diskussionen hade också potential att utforska de juridiska distinktionerna. Det dröjde dock inte länge innan #prataomdetmest handlade om dåligt sex och bakfylleångest.

Integritet är för wusses, för att parafrasera Gordon Gekko, så, ja, PRATA OM DET; om det har någon terapeutisk funktion att blogga eller twittra om "det", gör då det, men, som det heter: snacka går ju. #prataomdet är ingen samhällsomstörtande verksamhet - om man inte ser till att #prataomdet med rätt personer; jurister, politiker och till och med de där obehagliga typerna med våldsmonopolet; snuten.

Inbilla er inte att #prataomdet gör livet lättare för Ella, 14 år, i Osby bara för att ett löst nätverk av urbana, medievana personer biktar sig offentligt.

Sidan heter Håll käften om det, men det är naturligtvis ren retorik, inte en åsikt. Med tanke på att svart humor är en sällsynt gäst i affekterade ämnen gör jag givetvis alltså bort mig nu. It's on the house.

Dagens Väst

 

Alldeles för lite västar här på senaste. Dagens tillhör Lost Johnny på den här trevliga bloggen. 

//P.I.G.

"It´s Like Abruptum, Only With An Undercut. In A Trailerpark."

Jag älskar Metal Inquisition. Ämnena (som vad som hände med en av tjejerna i Danzigs video till Mother etc) är alltid mer än högintressanta och analyserna är alltid klockrena och riktigt roande. För er som Inte läst MI kan man väl kanske säga att det är lite som om SS hade varit Engelskspråkig.

Senast inlägget är som vanligt guld.
//P.I.G.

Isn't the beauty in the eye of the beholder anymore?

Det finns en blogg som, av någon anledning, heter Beauty Blog. Beauty Blog tycker att de ska uttala sig om tatueringar, mellan shabby chic-inredningspass och andra härliga saker.



Tatuering i sommar? Det är mest så det är, för intresset för tatueringar ökar i Maj och Juni för att vara som högst i Juli. Det är ungefär upp till 75% mer intresse då, än som då intresset är minst, under det sista kvartalet på året. Intresset ökar raskt efter att det blivit nytt år jämte andra saker. Julhandeln är det som prioriteras inder sista tiden på året.






Vi på Beautyblog gillar inte tatueringar själva. Vi tycker inte det går att det kan se "snyggt" ut. Bara det att göra ett sånt ingrepp. Faktum är att många ångrar det. De som ångrar det vill nog inte tänka på det och talar möjligen hellre om annat, därför hörs mer från de som är intresserade.


www.tatueringar.info






Men, intresset har ändå minskat allmänt efter 2004 och 2005. Kanske beror det på att de som redan tatuerat sig inte gör det igen. Hursomhelst, att intresset ökar nu och mot Juli är väl ändå ett tecken på, att folk gör det för att det ska synas ut. Då det är varmt och folk är ute mer.


Troligen säger många "näe, jag gör det för min egen skull", troligen mer en "kvinno/tjejkommentar. Jaha, men då kan dom ju lika gärna göra det i Januari eller Mars ju. Men så är det inte. Hur kan man se hur intresset ändras under året? Jo det kan man se här


http://www.google.com/trends


På grund av detta, vilket alltså avslöjar vad folk ser på, och när, finns det ju andra saker också som man kan jämföra med, därav om det i nästa post.


Alltså, va? OK att jag inte är min egen perfekta korrekturläsare, men någon måtta får det väl ändå vara?

"Vi tycker inte det går att det kan se "snyggt" ut. Bara det att göra ett sånt ingrepp."

Jag är inte helt säker på vad de vill ha sagt där. Att det inte rent tekniskt GÅR att tatuera snyggt, att det inte ÄR snyggt eller att de inte tycker att det är snyggt? Och att det är ett "sånt ingrepp" (sanning med modifikation), gör det att det inte kan vara estetiskt tilltalande? Är det graden av ingrepp (ju längre och smärtsammare=större ingrepp?) som gör den estetiska skillnaden? Frågor frågor.

Men om vi återgår till den första meningen, tycker ni inte att den är rätt oartig? Jag menar, när jag var liten så fick jag lära mig att man sa inte "det är äckligt" utan man sa "det föll mig inte i smaken" om mat man inte gillade. Att utrycka sig om tatueringar som BB gör, det är ju lite som att jag skulle säga att det inte går att blogga utan fullgoda kunskaper i språket man ska blogga på och därmed dömma ut BBs försök till samhällsupplysning och inredningstips. Jag tycker att BB bloggar. Jag tycker bara att hon skriver dåligt och uppenbarligen inte tänker så mycket (mer om det senare).

"Faktum är att många ångrar det. De som ångrar det vill nog inte tänka på det och talar möjligen hellre om annat, därför hörs mer från de som är intresserade."

Jag läste en amerikansk undersökning för ett gäng år sedan som visade på att 40% av alla amerikaner mellan 18 och 40 var tatuerade. Det är väldigt många människor. Ponera att samma siffror gäller för Sverige. Ponera att 10% av dem ångrar sig. Det är väldigt många människor. Ponera att de flesta som s a s ångrar sig kanske bara helt enkelt kommer underund med att det itne var deras grej och att det kanske inte är så mycket att snacka om? Kanske så, va? Jag menar, går du och ångrar att du fått ett ärr på benet som barn? Ångrar du dina fräknar? För det är lite så tatueringar funkar. De blir en del av dig. Nej, det kanske inte var så smart att tatuera sig och det kanske inte var så smart att när du var 11 åka skateboard skitfort nerför en backe och in i en container vilket är orsaken till attll det där ärret du har i pannan, men är det verkligen något du ångrar såhär 20 år senare? Eller är det bara en del i ditt liv, som så mycket annat?

Personligen hoppas jag att jag ångrar mig. Att jag ligger på min dödsbädd och har levt ett så gott och rättfärdigt liv att det enda jag har ångest över är att jag har lite bläck under huden.

"Men, intresset har ändå minskat allmänt efter 2004 och 2005. Kanske beror det på att de som redan tatuerat sig inte gör det igen. Hursomhelst, att intresset ökar nu och mot Juli är väl ändå ett tecken på, att folk gör det för att det ska synas ut. Då det är varmt och folk är ute mer.

Troligen säger många "näe, jag gör det för min egen skull", troligen mer en "kvinno/tjejkommentar. Jaha, men då kan dom ju lika gärna göra det i Januari eller Mars ju. Men så är det inte. Hur kan man se hur intresset ändras under året? Jo det kan man se här

http://www.google.com/trends"

Jahaja. Google, alltså. Att folk har blivit överexponerade för Miami Ink och hajjar att motivet är inte problemet; att hitta en grym tatuerare är svårigheten, det kan inte ha med grejen att göra? Att marknaden är översvämmad av konvent, tattoobåtar, måssor och tatueringstidningar kan inte ha hjälpt till lite? Eftersom vi inte vet vilka kriterier BB använde när hon gogggeltrendade så vet vi inte hur hon kom fram med den statistik hon kom fram till. Lite trist. Och problematiskt. Jag prövade att googletrenda själv och kom fram till väldigt varierande resultat. Sökte man på tattoos och tatueringar samtidigt i hela världen fick man ett resultat, sökte man på dem i Sverige fick man ett annat. Jag kan dock ge ett litet exempel här: Tatueringar (tydligt nedåtgående tendens, även om det mest är sommartopparnana som har tagits av daga) och tatuering (där sommartopparna har hållit sig höga och jämna sedan 2004 och en i övrigt svagt uppåtgående tendens). Vad kan vi dra för slutsatser av det här? Inte så mycket, förutom att det verkar som att folk googlar tatueringar mer på sommaren. Vet vi varför de gör det? Nej. Vi vet inte hur många tatueringstider som bokas, vi vet inte hur många tatueringar som faktiskt görs, vi vet inte varför folk googlar gaddningar på sommaren. Är det för att de tycker att det är snyggt? Är det för att de tycker att det är fult och vill hitta bilder på folk de kan skratta åt? Är det så att de på somrarna ser andras tatueringar och då blir inspirerade? Är det så att det är först på sommaren som de har tid och råd att engagera sig i kroppskonst?

Vi vet alltså inte när tatuerandet utförs, vi tycker oss bara ha en aning om när intresset väcks.

"Hursomhelst, att intresset ökar nu och mot Juli är väl ändå ett tecken på, att folk gör det för att det ska synas ut. Då det är varmt och folk är ute mer."

Fast om vi nu håller oss till det enda vi vet (ja, pröva att gå in på www.tatueringar.info och se hur mycket användbar info ni får där, egentligen), dvs att Google Trends visar att det googlas mer på tatuering på somrarna så vet vi ju faktiskt inte mer än så. Anledningarna har jag ju nämnt här ovan. Jag kan ju f ö tilläga att det INTE är bråda dagar hos tatueringsstudios på somrarna, vilket det borde vara (vilket ju kan ha att göra med att de avråder folk från att tatuera sig på somrarna, eftersom hela sol/badgrejen blir väldigt lidande av det.) om BB hade haft så rätt som hon tror att hon har.

"Troligen säger många "näe, jag gör det för min egen skull", troligen mer en "kvinno/tjejkommentar. Jaha, men då kan dom ju lika gärna göra det i Januari eller Mars ju."

Fast vi vet ju inte när de gör "det", vi vet ju bara när "det" är aktivt på internet. Vi vet inte vad deras motivationer är heller mer än BBs vilda gissningar. Och vari ligger motsättningen mellan att tatuera sig för att man tycker att det ser snyggt utåt och att göra det för sin/min egen skull? Alltså, om man köper en baddräkt man ser snygg ut i, gör man det för att visa upp sig (som man tydligen gör med tatueringar) eller för att man vill gilla det man ser i spegeln? Och om man ser snygg ut i sina egna ögon OCH andras ögon, är det dåligt? Människor existerar inte i vakum. Våra val och handlingar är påverkade av medvetna eller omedvetna relationer till andra människor. Att tatuera sig skiljer sig inte från att skaffa en ny frisyr eller ett snyggt klädesplagg, inte på andra sätt än att det är permanent och lite stigmatiserat. Folk verkar tro att den egna kroppen och det egna utseendet inte är en del av den egna närmiljön. Heminredning och design är tydligen finfina grejer, men att tänka på sin personliga estetik det är tydligen väldigt narcissistiskt och skadligt.

Nej, nu är jag trött på det här och trött på att slåss med den här mongodatorn som kanppt funkar (därav dålig svenska, taskig layout och eventuellt uppfuckade länkar). Nu lägger jag ned det här. Det jag vill tilläga är att jag har aldrig haft problem eller ångrat mina tatueringar. Det jag däremot haft problem med är andra människor som tycker att de har rätt att ha en åsikt.

Infernal Love & Divine Hate,
NCF