Roadbjörn 2013
Eftersom Goatmonger inte orkar skriva några rader om årets event så föll lotten på den mer än kvalificerade Doomlord Björn Hjalmar att sammanfatta vad som hände detta år. Det tackar vi för.//Paulus
ÅRETS GNOD
(superband förra året) – Efter många besvikelser första dagen klev Maserati på och visade var skåpet skulle stå. Ett av få band med äkta Roadburn-volym denna dag. Oerhört svängig och bra blandning mellan rock och medvetet primitiv electronica.
ÅRETS KILLING JOKE
(superband förra året) – Efter många besvikelser första dagen klev Maserati på och visade var skåpet skulle stå. Ett av få band med äkta Roadburn-volym denna dag. Oerhört svängig och bra blandning mellan rock och medvetet primitiv electronica.
ÅRETS KILLING JOKE
(fiasko förra året) – Ljudpolitruken med byggkåpor som surt satt och vaktade bakom ljudteknikern i stora med deciebelmätaren i högsta hugg och såg till att alla huvudakter fick för låg volym, vilket framförallt Godflesh fick lida för. Flera andra band fick också mycket lägre volym än de borde ha haft. Dock långtifrån alla. Godflesh var alltså inte så bra som de hade kunnat vara. En tröst var dock att de körde en Loop-låt på Loop-vis med Robert Hampson på sång. Då fällde jag en liten tår. 24 år sedan sist. Dessutom körde de Cold World som extranummer. Då skrek jag rätt högt.
ÅRETS MINST INSPIRERANDE
Matt Pike när han lirar hela första skivan. Märktes att han tyckte att det var en dålig idé. Stor skillnad när han fick köra gott och blandat andra giget.
ÅRETS PARTYBAND
Uncle Acid And The Deadbeats. Hade måttliga förväntningar innan men blev synnerligen glatt överraskad. Enormt svängig och bra spelning rakt igenom mycket tack vare en briljant trummis.
Matt Pike när han lirar hela första skivan. Märktes att han tyckte att det var en dålig idé. Stor skillnad när han fick köra gott och blandat andra giget.
ÅRETS PARTYBAND
Uncle Acid And The Deadbeats. Hade måttliga förväntningar innan men blev synnerligen glatt överraskad. Enormt svängig och bra spelning rakt igenom mycket tack vare en briljant trummis.
ÅRETS ÖVERRASKNING 2
Franska Les Discrets som lirade så episkt vacker postrock att jag grinade en timme i sträck. Inga åthävor eller poserier alls, bara bländande musikalitet och überljuvlig sång. Hittade inga klipp från RB tyvärr.
Franska Les Discrets som lirade så episkt vacker postrock att jag grinade en timme i sträck. Inga åthävor eller poserier alls, bara bländande musikalitet och überljuvlig sång. Hittade inga klipp från RB tyvärr.
ÅRETS FREAK 1
Hen i Psychic TV / PTV 3. Hann tyvärr bara se en kort stund för jag måste till Amenra men det jag hörde lät svinbra och hade mer än gärna sett hela.
ÅRETS NEUROSIS
Amenra i kyrkan. Totalt jävla mörker och passion. Festivalens tveklöst mäktigaste spelning. Tidiga Neurosis-vibbar. Högt som fan också. Knäckande bra!
ÅRETS RETURNTRIP
Elecric Wizard som mörsade på ordentligt trots ljudpolitruken men visst hade man velat vrida litet till på volymratten. Har dock aldrig sett dem med bättre ljudkvalitet.
ÅRETS FREAK 2
Trummisen i amerikanska black metalbandet Fell Voices som galet stirrande blastbeatade en timme nonstop i princip. Ibland blev det väl så jobbigt att han var tvungen att gallskrika rakt ut. Gallskrek gjorde även basisten oavsett om det var en mikrofon i närheten eller ej. AAAAA! AAAAA! AAAAA! var hela deras lyrik. Sannolikt festivalens extremaste band. Inga låtar kändes det som bara ett permanent tillstånd av kaotiskt vansinne. Som Sunn O))) fast tvärtom. Helt fantastiskt! Hittade inget klipp från RB tyvärr men detta speglar rätt väl hur Fell Voices lät
ÅRETS TALANGER
Kidsen i Elder som lirar amerikansk kött-och-potatis-stoner av guldköttskvalitet. Musiken låter som en blandning av Down och Kyuss ungefär. Briljant återhållen sång. Tyvärr höll inte ljudet samma kvalitet som bandet på Roadburn. Trots sin ungdom har de hunnit få ut några svinbra skivor. Liveklipp där Elder börjar efter 3 min.
ÅRETS RYMDRESA
Skottarna The Cosmic Dead rundade av lördagen med ett sjukt inspirerat rymdjam i nästan två timmar. Min skalle snurrade runt som på Linda Blair i Exorcisten. En av årets höjdare helt klart och en perfekt avslutning på årets festival.
Till sist: Det är lite oroväckande att myndigheterna tycks ha satt klorna i Roadburn när det gäller ljudvolymen. Antar att Walter har tvingats bråka med dem mycket om detta. Detta betyder att åtminstone alla huvudakter kommer få lite för låg volym i fortsättningen. Myndigheterna har dock ingen chans att kolla alla spelningar på alla scener, därför kommer förhoppningsvis inte låg volym bli ett generellt problem i fortsättningen heller.
Hen i Psychic TV / PTV 3. Hann tyvärr bara se en kort stund för jag måste till Amenra men det jag hörde lät svinbra och hade mer än gärna sett hela.
ÅRETS NEUROSIS
Amenra i kyrkan. Totalt jävla mörker och passion. Festivalens tveklöst mäktigaste spelning. Tidiga Neurosis-vibbar. Högt som fan också. Knäckande bra!
ÅRETS RETURNTRIP
Elecric Wizard som mörsade på ordentligt trots ljudpolitruken men visst hade man velat vrida litet till på volymratten. Har dock aldrig sett dem med bättre ljudkvalitet.
ÅRETS FREAK 2
Trummisen i amerikanska black metalbandet Fell Voices som galet stirrande blastbeatade en timme nonstop i princip. Ibland blev det väl så jobbigt att han var tvungen att gallskrika rakt ut. Gallskrek gjorde även basisten oavsett om det var en mikrofon i närheten eller ej. AAAAA! AAAAA! AAAAA! var hela deras lyrik. Sannolikt festivalens extremaste band. Inga låtar kändes det som bara ett permanent tillstånd av kaotiskt vansinne. Som Sunn O))) fast tvärtom. Helt fantastiskt! Hittade inget klipp från RB tyvärr men detta speglar rätt väl hur Fell Voices lät
ÅRETS TALANGER
Kidsen i Elder som lirar amerikansk kött-och-potatis-stoner av guldköttskvalitet. Musiken låter som en blandning av Down och Kyuss ungefär. Briljant återhållen sång. Tyvärr höll inte ljudet samma kvalitet som bandet på Roadburn. Trots sin ungdom har de hunnit få ut några svinbra skivor. Liveklipp där Elder börjar efter 3 min.
ÅRETS RYMDRESA
Skottarna The Cosmic Dead rundade av lördagen med ett sjukt inspirerat rymdjam i nästan två timmar. Min skalle snurrade runt som på Linda Blair i Exorcisten. En av årets höjdare helt klart och en perfekt avslutning på årets festival.
Till sist: Det är lite oroväckande att myndigheterna tycks ha satt klorna i Roadburn när det gäller ljudvolymen. Antar att Walter har tvingats bråka med dem mycket om detta. Detta betyder att åtminstone alla huvudakter kommer få lite för låg volym i fortsättningen. Myndigheterna har dock ingen chans att kolla alla spelningar på alla scener, därför kommer förhoppningsvis inte låg volym bli ett generellt problem i fortsättningen heller.
//Doomlord Roadbjörn Hjalmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar