Om Du Inte Redan Hade Varit Död Hade Jag Bett Dig Att Fuck Off & Die In Fire

Jag har inga barn. Flickvännen är i Sydafrika. Jag måste inte upp och jobba imorgon. Jag har verkligen inte ont om törstiga dryckeskamrater. Ändå har det idag varit ett levande helvete att få tag på någon att gå på lokal med. Ständiga undanflykter som "jag jobbar" och "jag passar barnen" har stått som spön i backen. Och som grädden på moset kommer Clabbe och ifrågasätter mitt oändliga hat emot riksaset Astrid Lindgren. Nej, jag hatar henne inte för att det är ballt och kontroversiellt att göra det, jag gör det av följande anledningar:

1. Förbannat överskattad, barn ska inte invaggas i någon falsk mysig lögn om att hela världen är som Bullerbyn, dom ska läsa Nikanor Teratologen och förberedas på hur livet ser ut, för deras eget bästa.

2. Med största sannolikhet smygflata, och jag hatar folk som smyger. Min gaydar undgår ingen.

3. Småländska. Bara en sådan sak är anledning nog.

4. Inkonsekvent beteende i form av hennes gestaltningar av noggers, kärringen var ju, som alla i hennes generation, benhård rasist. Och att sedan gå och lavetta skinnskallar på helikopterplattan för bra PR. Hyckleri. Jag hatar hyckleri.

5. Säker källa i form av hennes dåvarande brevbärare gör gällande att hon var en riktig satkärring som gnällde över allt och inget. Och var tydligen snål med Småländska mått mätt. Jag hatar satkärringar, jag hatar snålhet och jag hatar Småland. Men mest av allt hatar jag dig, Astrid.
 
Frågor på det?
//P.I.G.
 

Rot In Pieces, Ye Ol´ Hag!