Min kompis och jag var sugna på en krogrunda när vi möttes upp i den lilla staden Lidköping för suspekta bilochhundaffären (och, ja, vi gjorde det med resande, precis som i den där filmen med Bred Pitt). Sagt och gjort, efter en stunds grundande över hazardspel traskar vi glada i hågen mot staden. Vi mötte upp en tredje vän som bor i bygden och skålade i absinth över kvällens välgång. Vi valde ett etablissemang där man kan köpa pitchers, feta ölkannor med den gyllene drycken, varpå ölomloppet i snabb takt blev förstärkt. Jag och K blev sugna på att skaka rumpan på dansgolvet, men den lokala förmågan P avrådde oss med skepsis. Vi förstod inte riktigt varför, det fanns bara damer på dansgolvet och en var tillomed halvsnygg. P skakade på huvet och muttrade om att gå hem. Knappt hade vi dansat en låt förrens en biffig snubbe med torshammare i guld vinkade åt vårt håll. Jag gick fram för att höra vad han ville, varpå jag fick en kaskad av västgötska dumheter kastat i ansiktet på mig.
-ÄruBÖG, ÄLLÄ?!
-Nä, hurså?
-Dö dansa änna som änna fjölla!
-Hur dansar man straight då? Kan du visa?
-En dansa änte, en ta en snuus, saruha?
*suck*
Vi avfärdade stället och traskade till den lokala motorgården. Där vart det bättre.
Skönt rockabillygung och jävligt billig öl. Klart man skaka loss lite där med.
I fyllan och villan tappade jag bort min sista partner in crime.
Vid femtiden kändes det dax att traska hem, och jag mötte ett par som skulle åt samma håll.
Tyvärr var det första killen kläcker ur sig;
-Haha, det var ju du som dansa, ärru bög ällä?
*suck*
Medans killen har en lång utläggning frågar tjejen om hon kan låna min lur.
När jag får tillbaks den har hon programerat sitt nr och namn samt meddelandet "Ring, Riktiga karlar dansar".
Osis grabbar på slätta. Lär er dansa, annars kommer vi Fjollträskare och göteborgare sno era töser.
Utan skrupler och betänkligheter.
/PPD
.jpg)
