Situation Skitstörd

Istället För Fredagsmys, Fredagsförakt Med Herr Wehrwulfaz

Efter ca ett års återhämtande pga extrem utbrändhet/asperger/ont i magen eller vad folk skyller på för att slippa göra saker nuförtiden är det då dags att åter fredagsförakta skiten ur det mesta på detta jordaklot. Denna gång gäller det ett ämne som verkligen berör. Då har det jag och säkert alla andra stolta snusare länge fruktat inträffat. En 141 år gammal tradition har våldtagits av modernismens omskurna och regnbågsfärgade kuk. Jag talar naturligtvis om Grov Portions ändrande av design på snusdosan. Fy fan säger jag bara. Det är förvisso absolut inte i närheten av första gången detta skett. Men den estetiska grunden har alltid kvarhållits och det har snarare oftast rört sig om små ändringar i detaljerna. Så är tyvärr inte fallet idag. Den klassiska designen har helt övergetts till förmån för ett hopplöst försök att modernisera och göra dosan till ett med tidsandan. Vilket är ett misstag av ofattbara proportioner då snuset har en evig plats i den svenska folksjälen, och genom att modernisera och skala av dess traditionella aspekter därmed cementerar den i tiden som en trend bland alla andra. Som kommer försvinna och glömmas bort. Jag tvekar inte att kalla Swedish Match för horor i detta fall. De bidrar till det rotlösa samhället och spridandet av destruktiva värderingar genom denna handling, allt för att få lite mer pengar på banken. Det är ju så att man nästan kräks i munnen av äckel och hat blandat med en inte så liten dos sorg.


(the trve) Grov Portion

På många sätt representerade den klassiska Grov Portion dosan den absolut högsta punkten av Ario-Germansk kultur och identitet. Dosans skimmrande  gyllenbruna färg med dess simplistiska (men ack så fagra!) utformning förde ens sinne långt bort från Kali Yugas förfall mot gud och den gyllene erans gröna slätter skyddade av den svarta solens ljus. Det var denna dosa som lämnade cirkelformade slitagemärken (som en evighetens och ärans symbol) på våra förfäders byxor när de iklädda björnhud drack blod under månens sken, levde och dog för att bygga en framtid åt oss. Och det var denna dosa vi bar i våra jeans på samma sätt som ett hyllande av deras hjältedåd när vi bar deras andliga fackla vidare. Den fungerade således som en länk mellan nuet och evigheten. När man öppnar en ny dosa på morgonkvisten och känner doften av ädel och ren tobakssmak slå en som en torshammare i näsan kan man nästan se drakskeppen segla förbi i horisonten. Och för ett ögonblick känns allt ok.

Den nya visuella styggelsen.

Den nya dosan däremot... Suck. Den för snarare tankarna till något en homofilhipster hade lirkat upp ur sina short shorts medans denne sitter och diskuterar genusvetenskap med sin henkompisar över en mochiatto serverad i små japanska koppar. Dosan ser ut som ett modernt konstverk. Och det menar jag på det absolut mest negativa sätt möjligt. Ni vet, den sortens "konst" man oftast ser i parker och rondeller runt om i Sverige nuförtiden, som oftast utgörs av fula geometriska former. Den yttersta avgrunden av dekadens och själlöshet. Inget språk kan beskriva hur mycket jag föraktar och äcklas av denna nya skitdesign. Den representerar allt som är ont och dåligt med världen. Det gör fysiskt ont att titta på den. Och även om jag får anta att själva snuset är detsamma som det varit så är jag inte kapabel att njuta av den. Förpackningen är viktig. Livsviktig. Det kan alla ni som lyssnar på de hårdade varianterna av metal nog intyga. Det enda som betyder något är att logotyper och bandbilder är svinråa. Musiken kommer såklart i sista hand. Men för att avsluta detta ytterst suspekta inlägg så vill jag bara poängtera att detta är fullständigt oacceptabelt och jag uppmuntrar starkt alla läsande snuskonsumenter att greppa era vapen och bekämpa detta förtryck med knivar och maskingevär. Mot seger! Mot död!

//Wehrwulfaz

Situation Soundtrack: Von Thronstahl - The Age of Decay and Democracy och Sorhin - Åt Fanders Med Ljusets Skapelser