Situation Skitstörd

Situation Soundtrack: Pallbearer

Dra. Åt. Hela. Djävla. Helvete. Vilken. Djävla. Debutplatta.

Om ni tror att det här är någon helt vanlig, trist forumblackdoom med skriksång och återanvända Sabbathriff kan ni ju tänka om direkt. Vad vi har här är fem magiska dödshymner med en tyngd och känsla i riffandet som inte skådats sedan Electric Wizards magiska tolva Supercoven. Det är så fruktat bra att alla jag spelat det för, och nu pratar vi ju givetvis kräsna gamla rävar, har kapitulerat redan efter att ha hört en låt. Det är enligt det store hårdrocksoraklet Henriksson, "Det bästa på länge".

Det är ett betyg ni bör ta på största allvar.

Som en av mina gubbsura vänner som absolut inte vill gilla något annat utom Sabbath och Mayhem, till och med han är tvungen att ge upp och bara dyrka när jag tipsade om mästerverket. Så pass magisk är plattan. Fatta.

Y: Men åh! Fan vad bra jävla Pallbearer var då. Orkar fan inte börja gilla nya band.
P: Haha, jag SADE ju att det att är fem dödshymner utan motstycke!
Y: Usch. Man vill ju bara vara gammal och bitter och hata allt nytt och ha rätt när man säger att allt nytt är värdelöst… Ska lyssna in mig ordentligt på det där. Knäckt och småsur just nu för att jag börjat gilla typ fem nya band på lika många månader.
P: Men gubben, man FÅR gilla nytt, det är okej i vår ålder. För 5-10 år sen, nej. Men nu är det okej.
Y: Det är ju det man inte får. Man har inte tid att bli fanboy. Man ska vara gammal och luttrad och elite och  fnysa åt allt nytt. Ska inte komma några färskingar och göra en mörkrädd och låta som giftig Sabbathsörja i en fladdermusgrotta 2012. Lyssnat på en låt, är helt knäckt. Jävla svin.
P: Jag har fler band på lager. Fast inget fullt så fantastico som Pallbearer, tur det kanske… Den där plattan är det enda jag lyssnar på nu typ.
Y: Nej. Inga fler bra band. Lever hellre lyckligt ovetandes.

Så, det är bara att glida in på deras bandcamp och lyssna, bli hänförda och dyrka döden för att sedan införskaffa plattan vart fan ni vill. Den är släppt på Profound Lore.

//Paul Bearer