Vi inleder med att titta på träslöjdsvideon till Black Tongue, där vi får se den fantastiska konstnären AJ Fosik pula ihop Apiskalven/Moloch/The Hunter.
Så, vi litar blint på att du nu har, förstummad av förtjusning, har tittat på härligheten. Visst har du det? Bra. Nu kör vi.
2 Black 3s Analys:
En skiva måste ju börja nånstans. Gillar Black Tongue som fan, men den känns lite standard. Tänker mer på den FANTASTISKA Bombus-låten Biblical. Den är nånstans liiite bättre, har ett bättre intro, bättre sång och bättre refräng. Men Bombus är inte Mastodon. Inte på långa vägar. Men de är fortfarande ett av Sveriges bästa band.
Att öppna en platta verkar vara bands stora jävla ångest. De allra flesta misslyckas, några få lyckas och ett fåtal lyckas bränna allt krut och släppa Bomben (bästa låten på skivan) som första låt. Se exempelvis Torche, Quest For Fire, MC5 - är alldeles för bakis för att ta den här diskussionen, kommer göra en lista med ALLA plattor i världen som har bränt allt krut i första låten. Jag lovar.
 |
| Leia |
Eftersom jag vet att Mastodon är stora Battlestar Galactica-fans har jag lovat att min nästa hund kommer heta Kara Thrace. Det är mitt löfte. Och det är Heligt.
 |
| Kara Fuckin´ Thrace |
Surare hund får man förresten leta efter. Hon satt och vaktade dörren som om den skulle bli stormad av ett gäng tjuvar. När det passade sig att hänga skulle hon alltid krypa ner i sängen precis när hon visste att man var på väg att somna och ligga UNDER mina ben, då var hon trygg. Saknar skiten ur henne fortfarande. Har inte haft hund sen dess.
Hennes liv slutade på ett kallt operationsbord när jag var sju och The Hunter har just börjat. Jag såg henne dö och nu har en ny tid äntligen börjat.
Tack Brann, Brent, Bill och Troy.
P.I.G.s Analys:
Skivan kunde inte ha inletts på ett mäktigare vis än med det här riffet. Innan trummorna kommer in på allvar och sätter igång låten låter det som det kunde ha gjort om Jon Nödveidt hade vuxit upp med en bong i handen. Jag ser givetvis det draget som en brutal hyllning till Dissection.
Genialt.
Då Jag antar att 2+3 kommer att ge sig i kast med med låtstruktur och gitarrljud har jag valt att fokusera lite mer på låtarnas känsla och lyrik. Med det sagt vill jag säga att Jag inte vet ett förbannat dugg om Bill Hinds eller dom övriga medlemmarnas privatliv, men Black Tongue verkar enligt mig ta upp ett ämne dom flesta heterosexuella män kan relatera till.
En skoningslöst falsk kvinna. Med en ljuvf lögnaktig tunga svartare än den mörkaste midvinternatt.
För mig som har gått igenom en skärseld av lögner, allmän lösaktighet, efterhandskonstruktioner och dom, till synes, obligatoriska knivhuggen i ryggen sitter den här lyriken som en buttplug i Ava Devines arsle.
Den. Passar. Mig. Perfekt.
I burned out my eyes
I cut off my tongue
I sealed them with all of the silver
And now I have none
You killed the life
You took the diamond
You killed the vine
Silver representerar styrka. Vilket vi i verkligheten, som i texten, knappast har någon kvar efter att ha blivit huggna, ungefär sisådär låt oss säga sisådär sexhundrasextiosex gånger i ryggen. En Succubus gillar att beröva män på deras livskraft, deras säd och känslan av att något är heligt, eller för all del för evigt. Här representerar diamanten just det, det eviga. Eller möjligtvis ett kvinnosköte som fråntas den förådda mannen när Succubusen har tröttnat på sitt inte ont anande offer och kuttar hans supply av fätta och trygghet obönhörligt. Precis som diamanten representerar Ingwazrunan en sund sexualitet, en tillgiven familj och tryggt hem. Allt detta har tagits från oss av den grymma Succubusen. Vinrankan symboliserar så löjligt mycket i Keltisk mytologi bland andra så det orkar jag inte ens gå in på. Stor hårdockslyrik det här.
You own the darkness
And taken my sight
You buried the stars underground
You've stolen the night
Stor musikalisk magiijk där när han, mycket plågat får ur sig att stjärnorna är begravda och att natten är förevigt stulen ifrån våran hjälte. En mörk, lögnaktig Succubus är allt jag tänker på. Dom som oftast i dagligt tal refereras till som "slampor med ett hårt yttre som en desperat åtgärd till ett totalhaverat känsloliv". Ni vet den där typen av kvinnor som knullar sönder hela din tillvaro, ljuger dig rakt upp i ansiktet och stjäl ditt hjärta för att att sedan långsamt pressa sönder all din livsgnista ur det med hjälp av en helvetisk ankpress smidd i helvetets allra hetaste eld. Kärleken är onekligen blind, döv och helt dum i huvudet.
 |
| Vad hondjävulssuccubusdemonslampan gör så fort du vänder ryggen till. Kukarna hon stoppar i sig är utanför bild av hänsyn till alla våra känsliga läsare. |
You can run to the forest
You can hide
But you'll never escape
Ja, hur mycket en lömsk Succubus än gör rent geografiska flykter, så kan den/det/hon aldrig fly från sig själv och sitt eget själlösa mörker. Hon kan aldrig någonsin fly från sin totala falskhet eller det faktum att hon är det kända kosmos absoluta lågliv. Vilket alltid kommer plåga dom hårt eftersom Succubusen alltid har en extremt skev självuppfattning och ser sig själv som Satans gåva till mänskligheten, trots att inget kunde vara felaktigare och mer inkorrekt än detta. Hon är ett andeätande as till überdemon i mänsklig skrud, vars destruktiva framfart inte ens Lucifer stå i vägen för.
You've run out of lies
You've run out of time
You killed the life
You took the diamond
You killed the vine
Death of the sun
Succubusen gör ofta, eller nästintill alltid, det fatala misstaget att förlita sig på sin skönhet, och det är därför tiden börjar rinna ut för hondjävulsdemonsuccubusen. Hon vet att hennes tid som läcker förförerska snart är över då hennes yttre förfaller i rask takt på grund av hennes förbannat dekadenta leverne och kolsvarta ursäkt till själ som i rask takt äter upp henne innifrån, och därför blir hennes lögner mer och mer desperata, allmänt keffa och börjar helt enkelt ta slut. Du dödade våran sol med dina lögner helt enkelt, ditt omänskliga jävla avskräde. Det är det låten säger mig. Ultimat katarsis. κάθαρσις.
Ridå.
Men möjligheten finns att texten KAN handla om något HELT annat, men det förefaller högst osannolikt då vi rådfrågat såväl Saidas ande som Morgonstjärnan själv i egen hög person.
Nu ska Jag helt släppa den helt fiktiva hondemonen i Black Tongue och fokusera på hur vackert det kan vara att hålla undan håret för sin livs kärlek medans hon, full som en nejlika, våldkräks ur sig både allsköns alkohol som all världens ondska över hela jävla badrummet. Och det gör jag med hjälp av Drakes obönhörligt smöriga, men ack så strålade Marvins Room. Är man en sådan där människa som tycker att allt blir bättre på Fädnernas språk lånar givetvis ett getöra till den minst lika lysande versionen av Nimo & Adiam Dymott.
Nästa måndag ger vi oss i kast med deras episka tjackhymn Curl of The Burl. Stay tuned!
Black Tongue
I burned out my eyes
I cut off my tongue
I sealed them with all of the silver
And now I have none
You killed the life
You took the diamond
You killed the vine
Death of the...
You own the darkness
And taken my sight
You buried the stars undergound
You've stolen the night
You can run to the sea
You can run to the forest
You can hide
But you'll never escape
You've run out of lies
You've run out of time
You killed the life
You took the diamond
You killed the vine
Death of the sun
 |
| Sönderknullad såväl psykiskt som fysiskt. Och enligt en inte alltför otrolig gissning även hatfylld och nerpissad. Det går bra nu. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar