Så ger vi oss i kast med spår nummer två på Mastodons nya platta The Hunter, det vill säga Curl Of The Burl.
2 Thrace 3s Analys:
Kara Thrace.
Kara föddes på Caprica, fast man fattar inte riktigt vilket år eftersom hela serien avslutas med att Gaius går omkring i en storstad 150 000 år senare. Mamma Socrata var soldat i första Cylon-kriget och pappan var pianist men lämnade tidigt familjen för andra äventyr.
Det var egentligen meningen att Kara skulle bli pyramidbollsspelare, men valde istället att följa i sin mammas fotspår och bli soldat. Hon blev senare flyginstruktör och träffade Zak Adama, son till Bill Adana och bror till Lee.
Zak var en väldigt dålig pilot, men eftersom Kara kärat ner sig i honom så blev han ändå godkänd. Zak dör under sitt första Viperuppdrag och Lee skyller detta på sin farsa och säger upp bekantskapen med honom efter broderns begravning.
Kara blir naturligtvis ihop med Lee efteråt, men inte direkt efter att hon erkänt att det var hon som i praktiken låg bakom Zaks död. Dessa två har ett av-och-på-förhållande genom resten av serien.
 |
| Matching tattoos = Life Metal. Kara är dock undantaget från regeln. |
President Laura får uppenbarelser att och skickar Kara på ett uppdrag att hämta en pil på Caprica. Pilen skall på något sätt funka som en nyckel till en sorts karta som skall visa vägen till jorden. Det är ju det hela serien går ut på. Väl tillbaka på Caprica, som är Cylonstyrt sedan ett tag, träffar hon på en motståndsrörelse, ligger med deras ledare och efter en edstrid hamnar på sjukhus där hon till slut fattar att hon blir utsatt för experiment av en Cylon-läkare och rymmer därifrån.
När hon efter mycket om och men tar sig från Caprica inser hon att hon saknar ledaren i motståndsrörelsen, Anders, och tror att han är död ett tag. Det dröjer rätt länge innan dom ses igen men på New Caprica blir dom ihop. Hon inser att hon är kär i Lee och ligger med honom och skriker ut sin kärlek till honom. Lee vaknar upp bakfull som ett ägg och får senare under dagen reda på att Kara gått och gift sig med Anders.
Lee blir förbannad och gifter sig med sitt andraval, Dee.
När Cylonerna hittar människorna på New Caprica går allt åt helvete. Kara tvingas leva tillsammans med Leoben (/Cylon), som är rätt sliskig och påstår att hon en dag kommer att kyssa honom och erkänna att hon älskar honom, vilket hon, förutom att hon dödar honom 8 gånger, också gör precis innan Lee fritar henne och alla människor flyr från New Caprica.
Kara är sur som fan när serien fortsätter. Hon tycker att alla ombord på Gallactica har haft en solskenssemester medan hon och de andra som upplevt New Caprica fått uppleva ett äkta helvete. Hon kallar folk fittor till höger och vänster och ställer upp i en boxningsmatch och spöar Lee fast man fattar ju att hon är kär i honom. Lee och Kara börjar knulla med varann igen, trots att de båda är gifta på varsitt håll. Lee tycker det blir jobbigt, men Kara säger "Inge krångel, vi bryter knappt mot några regler". Hon vägrar att skilja sig eftersom hon på något (konstigt) sätt tycker att äktenskapet är heligt.
Senare fattar Kara att hon verkligen vill vara med Lee istället och erbjuder sig att skilja sig med Anders om Lee i sin tur lämnar sin fru. Lee har dock fått nog av Karas hattande fram och tillbaka och vill satsa på sitt äktenskap med Dee. Hon dumpar dock honom senare och blåser huvudet av sig.
 |
| Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte osv i fyra säsonger |
Kara börjar få hallisar och höra röster när hon är ute på patrull. Under ett flyguppdrarg ser hon en Raider och följer efter den in i ett stort gasmoln och försvinner. Alla tror att hon är död. Hon återvänder i början av säsong fyra och fattar inte riktigt varför folk tittar snett på henne. Hon får till slut reda på att de sex timmar som hon tror att hon varit borta har det på Gallactica gått två månader. Kara börja bli galen, hon påstår nämligen att hon varit på jorden och att hennes kropp känner när dom hoppar om dom är på väg åt rätt håll eller inte. President Laura tror tyvärr inte på vad Kara säger eftersom alla tror att hon blivit en Cylon, eller rättare sagt, dödad och kopierad.
Bill Adama, som fortfarande tror på att dom kommer hitta jorden låter Kara ta ett skepp o åka iväg för att kolla upp om hon kan hitta ett nytt hem för mänskligheten, som krympt från ett par miljarder till cirka 40 000.
Efter mycket om och men hittar dom jorden, eller i alla fall vad dom tror är jorden. Kara hittar "sig själv", dvs sitt krashade skepp och sitt eget lik som hon bränner upp.
Planeten är tyvärr obeboelig och President Laura börjar få ångest över att hon haft fel hela tiden. Mänskligheten drar vidare.
Mot slutet av serien visar det sig att ett par huvudkaraktärer är Cyloner och har varit det hela tiden. Kara får man aldrig riktigt veta vad hon är, eller rättare sagt har blivit. Hera blir kidnappad och fritagen av människorna och hälften av Cylonerna som bytt sida och slåss mot sina egna.
Till slut hittar dom jorden och lever någotsånär lyckliga.
Adama skrotar flottan och Kara försvinner.
Det är ungefär detta som Mastodon vill berätta med sin låt Curl of the Burl.
P.S. No speed, No BsG. D.S.
Bill Adama, som fortfarande tror på att dom kommer hitta jorden låter Kara ta ett skepp o åka iväg för att kolla upp om hon kan hitta ett nytt hem för mänskligheten, som krympt från ett par miljarder till cirka 40 000.
Efter mycket om och men hittar dom jorden, eller i alla fall vad dom tror är jorden. Kara hittar "sig själv", dvs sitt krashade skepp och sitt eget lik som hon bränner upp.
Planeten är tyvärr obeboelig och President Laura börjar få ångest över att hon haft fel hela tiden. Mänskligheten drar vidare.
Mot slutet av serien visar det sig att ett par huvudkaraktärer är Cyloner och har varit det hela tiden. Kara får man aldrig riktigt veta vad hon är, eller rättare sagt har blivit. Hera blir kidnappad och fritagen av människorna och hälften av Cylonerna som bytt sida och slåss mot sina egna.
Till slut hittar dom jorden och lever någotsånär lyckliga.
Adama skrotar flottan och Kara försvinner.
Det är ungefär detta som Mastodon vill berätta med sin låt Curl of the Burl.
P.S. No speed, No BsG. D.S.
P.I.G.s Analys:
Här behövs det inte mycket analys. Den handlar om tjack.
Som bloggen The Great Nausea vill göra gällande är detta allt annat än en nonsenslåt. Bara för att låttiteln ger associasioner till något Svenske Kocken i Mupparna skulle kunna säga innebär det inte att det här INTE är stor lyrik. Stor lyrik med innebörd.
Här i Sverige är det koppartråd och källarföråd som gäller för den enträgne och målmedvetna tjackpundarn. Men alla sätt är bra utom dom dåliga, så i vissa trakter i De Förenta Staterna Av Illuminati så driftar tjacksuget folk ihop till det narkotiska guldet genom att ge sig ut Burljakt. Jag ryser bara jag tänker på vissa av mina bekanta ute i skogen med en motorsåg.
Jag har aldrig förstått tjusningen med amfetamin, men tjackpundarsläktet är en av dom mest oavsikligt komiska folkslag man kan hitta. Av alla subkulturer man kan hitta så är det den enda där psykoser, 12-timmars massivt våldsrunkande, hallucinationer och vanföreställningar deluxe är ren och skär vardagsmat. Många av mina vänner och bekanta älskar dock skiten, och jag skulle egentligen kunna författa en hel tegelsten till bok om alla amfetaministrelaterade minnen jag har. Mer regel än undantag är att när man befinner i sobert skick är det svårt att se det komiska i det just då, mitt i tjackstormens öga. I efterhand har det dock stort humoristiskt värde. Orkar inte gå in på mina egna privata anekdoter, men bara häromdagen fick jag höra att Kalle, The One And Only, slickade i sig en killes psoriasis från hans byxor i tron om att det var tjack. No Speed, No Sårskorpor.
Jag vågar drista mig till att säga att det här är den svängigaste skildringen av en amfetaminists vardag sedan The Old Crow Medicine Shows inte lika fullt subtila Methamphetamine.
 |
| Orkar inte skriva något roligt, men det finns en historia bakom den här bilden. Fråga om du gillar knarkrelaterade anekdoter. |
I killed a man 'cause he killed my goat
I put my hands around his throat
He tried to reason with the sky and the clouds
But it didn't matter, 'cause they can't hear a sound
Jag tolkar det som att geten här symboliserar en stulen fix av någon jävla anledning. Pundare är ett lömskt folkslag som verkligen inte tänker två gånger innan dom blåser bästa polarn på sin del av den narkotiska kakan.Eller så kan geten helt enkelt vara en get. Den trendkänslige, moderna tjackisen stoltserar kanske helt enkelt idag med något annat husdjur än den sedan urminnes tider obligatoriska schäfern.
It's just the curl of the burl
It's just the curl of the burl
That's just the way of the world
It's just the curl of the burl
Här i Sverige är det koppartråd och källarföråd som gäller för den enträgne och målmedvetna tjackpundarn. Men alla sätt är bra utom dom dåliga. Hoppas den här trenden kommer till vårat avlånga land.
[ Lyrics from: http://www.lyricsty.com/mastodon-curl-of-the-burl-lyrics.html ]
Splinters in my skin
Just like needles and pins
I cut through pine
Love the feeling it gives
Been out here for days
Running through these trees
I'm using my hands
Cutting through the disease
Ja, man blir ju helt pervers av amfetamin. Min kompis Johnny torrknullade en uppsminkad skyltdocka med rödmålade bröstvårtor i tre dagar innan snuten till slut upptäckte dom. Där bak i hans gamla Volvo Kombi 245:a. Det heter inte pundarvolvo för intet. Så förbannat kontraproduktiv drog. Att ett svinstarkt kemiskt afrodisiak ger dig en tillfällig kukstorlek i stil med en druva, det är fan ironiskt. All fucked up with no one to fuck.
 |
| Stereotypisk Burlpundarporr |
Nästa vecka ger vi oss i kast med Blasteroid. Bara elva veckor kvar av The Hunter-analys nu. Må Guds Vrede våldta 2+3 för att han lade fram det här projektet på bordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar