Situation Skitstörd: Stina Hjelm

torsdag 22 september 2011

Stina Hjelm

En intervju kan inte inledas utan en standardpresentation av offret, i detta fall serietecknaren och tillika illustratören Stina Hjelm.

Så vem är du?
- I min dator har jag en mapp som heter "Stinas teckningar 2005-2011" och i den finns det bland annat 974 teckningar som där jag ritat mig själv. Och på nästan varje teckning är jag arg, full eller naken. Jag är en mycket självupptagen person.

Hur titulerar du dig?
- Byrålådesdirektör Hjelm. När folk frågar vad jag jobbar med brukar jag säga att jag är serietecknare och illustratör, fast eftersom jag frilansar kan jag få göra en massa olika grejer, t.ex. väggmålningar eller tecknarworkshops eller med vilket slavjobb som helst. Och så jobbar jag på Serieskolan i Malmö. Det är kul. Eleverna är svinduktiga och jag får prata om serier hur mycket jag vill. Och alla måste vara tysta och lyssna, haha.
Nu för tiden är faktiskt alla jobb jag gör relaterade till mitt serietecknande. Det är enormt lyxigt att kunna jobba med sin passion. Men lite sjukt också, för det hade jag aldrig räknat med, som att leva på att spela punk eller nåt annat övernaturligt och efterblivet.

Är tecknandet heltid eller "bara en hobby"?
- Det har jag kanske redan svarat på men det är heltid, som i Exakt Hela Tiden. Även om jag suttit på jobbet och ritat på ett uppdrag 10 timmar i sträck så brukar jag rita i min skissbok när jag kommit hem. Eller på nåt gammalt kvitto eller på vad som helst. För att rensa huvudet och varva ner antar jag. Det blir väldigt mycket dagboksserier, eller dagboksteckningar. De brukar inte vara så långa, oftast bara en eller ett par rutor.

Vilken är din mest brilljanta illustration?
- Jag har gjort hur många teckningar som helst, och mycket som är finare och mer välgjorda, men jag gillar den här serien från i våras. Kanske mest för att det var så skämmigt + vidrigt när det hände. Det är ju mycket roligare att berätta en dråplig historia än en som bara är trevlig. Och kanske för att det blir lättare att hantera livet om man ritar vardagsmisären. Eller att man i alla fall kan få ett skratt eller två för besväret. Och så har jag alltid gillat andras självbiografier.

Vad är din relation till Leonard Cohen egentligen?
- Den gamle knullgubben! Under en period för ett par år sen vaknade jag kallsvettig vid 5-tiden varje morgon med olika enormt icke subtila Cohenlåtar i huvudet T.ex. så här:

Några månader tidigare hade blivit dumpad av mitt livs största kärlek och var singel för första gången på 6-7år. Det var både en tråkig och en rolig sommar. Väldigt intensiv.
Egentligen vet jag knappt nåt om Cohen som person, men jag älskar kombinationen av desperation och håglöshet som finns i exakt alla låtar. Som när det fläks på med änglakörer eller mungiga och det känns som att man åker bärgningsbil mot en klippbrant och låten kommer falla sönder när som helst.
Sen kan jag ju tänka mig att jag också faller för att alla texter är så enormt självömkande. Och dekadenta. Och att han gottar sig i misslyckanden. Lätt att gilla!

Topp-tre plattor (nej, samlingar räknas inte):
- Songs From A Room, Songs of Leonard Cohen och Death of a Ladies Man.
Jag hade 60-talsskivorna på kassettband i mitt flickrum så de är självskrivna. Death of a Ladies Man började jag lyssna på mycket senare, tycker att den är enormt underskattad. Lätt psykotisk men underskattad. Eller vänta, Songs of Leonard Cohen kanske är en samling, äh jag orkar inte kolla upp det.

Är Jan Stenmark brilljant eller totalt jävla överskattad? Själv är jag lite osäker.
- Kommer oerhört tydligt ihåg när jag var ett tonårsbarn och läste Galago och för första gången läste nåt av honom. Kunde tyvärr inte hitta serien på nätet nu, men det är i alla fall en man som jobbar och texten: "Om nätterna drömmer jag om jobbet. På dagarna slår det in"
Minns det som en försmak av vuxenlivets tristess, som jag visste skulle komma, och kanske fick jag lite hopp om att det i alla fall gick att skämta om.

Kan du beskriva "serietecknarscenen" i Sverige? Är allt subkultur eller finns det en distinkt skillnad mellan mainstream och underground?
- Hmmm, vet inte riktigt. Jag upplever det som en ganska liten scen, och att många svenska serietecknare är både underground och mainstream på samma gång, både jobbar med kommersiella uppdrag och samtidigt ger ut helt egna grejer på småförlag eller i fanzine. Och att det är förvånansvärt lite motsättningar mellan de som tecknar på det ena eller andra sättet.

Du kan väl samla lite länkar till andra "tecknade" bloggar/hemsidor som vi kan ha med i slutet av artikeln!
- Äh, nu står det helt still, jag kommer bara på ett par. Men jag ska kolla bokmärkena i min egen dator när jag kommer hem.

Lisa Hanawalt - Frida Ulvegren - Dotterbolaget - Kolik

Berätta om haschkampanjen!
- HA! Under ett par månaders tid illustrerade jag antidrogpropaganda för alla möjliga uppdragsgivare, t.ex. Malmö Stad, Galago & Socialstyrelsen. Eller "information" kanske det kallades.
Det roligaste med de här jobben var att jag kunde använda gamla dagboksteckningar som underlag till illustrationerna.