Läsarskaran är väl redan mer än välbekanta med Pyramido, så vi skiter helt i en introduktion och kör på direkt...
Så, Dan, vad händer i Pyramido-campet? Salt har ju mottagits väldigt väl verkar det som.
¨- Jajamen, den har fått fina recensioner. De flesta har väl landat på runt 8 av 10, om vi nu ska snacka siffror. Det gör oss sjukt glada, men om jag får bli lite Gallaghersk, så hade jag faktiskt inte väntat mig nåt annat. Haha. Nu väntar vi på att få ut två splitsjuor. Den ena via Hell Comes Home tillsammans med tyska Union Of Sleep och den andra via svenska Plague Island som kommer delas med Uppsalas Usurpress. Härliga tider!
Är eran del inspelad? Jag snackade med Calle, och dom skulle tydligen spela in i dagarna.
- Ja, vi har en låt inspelad, vår kortaste historia hitills. Den klockar in på snabba fem minuter och är en midtempohistoria. Klassisk fin sludge med en bra refräng. Eventuellt kommer det spelas in en låt till, en ännu kortare cover. Fast det här ligger fortfarande på planeringsstadiet!
Under 5 minuter? Kors i taket. Nu blir jag ju nyfiken på vad det är för cover...
- Det är faktiskt inte bestämt än. Vi har tidigare försökt oss på Seeing Red med Minor Threat, men det lät bara Kalle Anka, vi har även kört Maktens Murar Rasar och en Integrity-låt tidigare, men det lär inte bli någon av dessa. Vi har lite idéer, men det är hemligt hemligt.
Om vi ska snacka lite om Salt då, innan den släpptes så var du ju sjukt nöjd och stolt, med all rätt. Vilken låt tycker du att ni lyckats bäst med? Folk verkar ju ha Onward som favorit.
- Onward är lätt min favorit. I slutet av låten så har vi den där slingan som vi har lagt över en mellofon på och vi höll på så analt och pillade med den där slingan. Låter det Stad I Ljus om det hela så kommer det bli skit tänkte vi, men det blev riktigt episkt till slut, mycket tack vare inspelnings-Mattes bra idéer och skillz. Sen är jag väldigt nöjd med Left To Rot också. Det betyder väldigt mycket för oss att vår vän Jon Eriksson (aka Pavementsaw) lyckades bli klar med Saltstoder så att vi fick med den på skivan. I de flesta recensioner verkar skribenterna ha missat att det inte är en Pyramido-komposition, så jag påpekar det ännu en gång här då. DET ÄR PAVEMENTSAW SOM GJORT SALTSTODER. För vidare lyssning, klicka här.
Jag tycker ni ska ta med Jon i bandet.
- Haha, logistik vettu... Nämen, Pyramido kommer behålla den klassiska rocksättningen ett tag till.
Det är alltså Jon som viskar och har sig i Saltstoder? Vad viskar han om?
Det är ju fördelen med att aldrig publicera texterna iochförsig, att man inte behöver komma ihåg dom. Enligt Ronnie så har han tex aldrig sjungit samma sak två gånger på I Grevens Tid.
- Ja, och i och med att vi nästan alltid spelar i de Tyska länderna, så hade ju folk i regel inte fattat något ändå, hehe. Önskar man kunde göra något liknande med gitarr, men sån tur har man ju inte...
Det är ju en jävla tur det. Jag tycker en av era starka sidor är att låtarna är så fruktansvärt välarrangerade. Man vill ju inte att det ska börja låta som någon haschig sludgejazz liksom.
Jag håller med. Det är det jag tycker är så mysigt med er, ni kör liksom inte med hela röka-ner-sig-svepa-whiskey-och-lalla-ut-i-kosmos-prylen. Ni äter ju kakor och dricker kaffe istället. Hur kom ni på hela Långsam Rock AB-grejen?
- Ja, säg det, haha. Jag tror det kommer från vår repa mycket-spela mycket-hålla oss aktiva-pryl. Ibland känns det som att stämpla in när mitt tåg rullar in på Malmö Central helt enkelt och jag tror vi alla kan känna så i omgångar. Men det är för det allra mesta väldigt kul att gå och jobba på Långsam Rock. Alltså, vi är för det mesta ett gäng fnissande buskisgubbar. Då kommer man på saker som Långsam Rock AB.
Ni verkar ha det så himla trevligt. Helt olikt alla band jag någonsin varit med i. Ni ska inte släppa en DVD med alla bandmöten i? Vore ju guld!
- De följer med som en enhanced cd på nästa skiva...
På tal om det, vad är tanken bakom titeln?
- Salt?
Ja.
- Ouff, tematik bara. Vi ser ju gärna att nästa heter Saga. Eller Samarin. Eller Sagge. Nämen, jag önskar att jag kunde ge ut utförligare svar, men det handlar om tematik kort och gott. Möjligtvis bryter vi detta i framtiden. Eller inte.
Det vore ju skoj om ni följde det, för omslagsmässigt och i artworket så följs det ju inte någon röd tråd, utan där verkar ni ju ständigt förnya er. Omslaget till Salt är ju väldigt speciellt.
- Den som lever får se. Saltet går ju igen i uppslaget till gatefolden och på Sand kan man knyta an till ökenvinden som öppnar skivan och den allmänt torra produktionen, men det är ju såklart mer av en efterkonstruktion... Omslaget till Salt ja. Det har helt ärligt upprört folk. På turnén nu sist var det en fransman som sa något i stil med "why do you do this?!" när han stod och kollade in omslaget. Fast lika mycket folk verkar ju haja grejen och tycker att omslaget är vackert och totalt olikt annat i genren. Vi bryr oss själva inget om vad folk tycker. Eller ja, det är ju skoj när folk gillar hur det ser ut. Men de andra kan fortsätta se i svartvitt för vår del.
Haha, vad tyckte fransosen att det skulle vara då? En bongrökande brud på ett altare? Han blev alltså upprörd på allvar?
- Det var ju med en aning glimt i ögat, men han menade det ju, helt klart. Jag lyssnar inte så mycket på sludge längre, så jag vet inte vad dom vill ha. Men ja, nåt liknande. Är mer än lagom trött på den där Electric Wizard-estetiken. Dom var ju tidiga med det, men inte ens deras omslag känns ju särskilt vitala längre.
Dannyboy |
Jag tycker ni ska ta med Jon i bandet.
- Haha, logistik vettu... Nämen, Pyramido kommer behålla den klassiska rocksättningen ett tag till.
Det är alltså Jon som viskar och har sig i Saltstoder? Vad viskar han om?
- Det är det. Ja, jag vet vad han viskar om, men jag vet inte om jag ska berätta..... Är det mer spännande att inte veta och grubbla på saken eller?
Jag behöver inte mer spänning i mitt liv. Jag har ju försökt få Ronnie att släppa på texterna, men det får man ju se när det händer...
- Jag har fått läsa en av dom själv. På Gun Mob-splitten har han varit så vänlig att dela med sig iallafall. Så som jag minns det så är det en dikt av Pär Lagerkvist som viskas fram. Har jag fel så får Jon fista mig.
Det är ju fördelen med att aldrig publicera texterna iochförsig, att man inte behöver komma ihåg dom. Enligt Ronnie så har han tex aldrig sjungit samma sak två gånger på I Grevens Tid.
- Ja, och i och med att vi nästan alltid spelar i de Tyska länderna, så hade ju folk i regel inte fattat något ändå, hehe. Önskar man kunde göra något liknande med gitarr, men sån tur har man ju inte...
Det är ju en jävla tur det. Jag tycker en av era starka sidor är att låtarna är så fruktansvärt välarrangerade. Man vill ju inte att det ska börja låta som någon haschig sludgejazz liksom.
- En sak som med tiden blivit så otroligt klar för mig är att jag avskyr folk som medvetet närmar sig musik med en "flummig" inställning. Den här mellowprylen är oftast bara en rökridå som det är väldigt tacksamt att gömma sig bakom som band. De flesta med den inställningen brukar bara låta så otroligt halvhjärtade och ju äldre (och gubbigare) jag blir, desto mer dålig musik vill jag sålla bort. Nu säger jag inte att jag inte gillar valiummusik (jag älskart), men det ska inte vara ett självändamål om du hajar. Pyramidos starka sida är absolut vår straighta sådan! Straight som i fokuserad...
Viktor, Beater of drums & Taker Of Loans. |
Jag håller med. Det är det jag tycker är så mysigt med er, ni kör liksom inte med hela röka-ner-sig-svepa-whiskey-och-lalla-ut-i-kosmos-prylen. Ni äter ju kakor och dricker kaffe istället. Hur kom ni på hela Långsam Rock AB-grejen?
- Ja, säg det, haha. Jag tror det kommer från vår repa mycket-spela mycket-hålla oss aktiva-pryl. Ibland känns det som att stämpla in när mitt tåg rullar in på Malmö Central helt enkelt och jag tror vi alla kan känna så i omgångar. Men det är för det allra mesta väldigt kul att gå och jobba på Långsam Rock. Alltså, vi är för det mesta ett gäng fnissande buskisgubbar. Då kommer man på saker som Långsam Rock AB.
Ni verkar ha det så himla trevligt. Helt olikt alla band jag någonsin varit med i. Ni ska inte släppa en DVD med alla bandmöten i? Vore ju guld!
- De följer med som en enhanced cd på nästa skiva...
På tal om det, vad är tanken bakom titeln?
- Salt?
Ja.
- Ouff, tematik bara. Vi ser ju gärna att nästa heter Saga. Eller Samarin. Eller Sagge. Nämen, jag önskar att jag kunde ge ut utförligare svar, men det handlar om tematik kort och gott. Möjligtvis bryter vi detta i framtiden. Eller inte.
Det vore ju skoj om ni följde det, för omslagsmässigt och i artworket så följs det ju inte någon röd tråd, utan där verkar ni ju ständigt förnya er. Omslaget till Salt är ju väldigt speciellt.
- Den som lever får se. Saltet går ju igen i uppslaget till gatefolden och på Sand kan man knyta an till ökenvinden som öppnar skivan och den allmänt torra produktionen, men det är ju såklart mer av en efterkonstruktion... Omslaget till Salt ja. Det har helt ärligt upprört folk. På turnén nu sist var det en fransman som sa något i stil med "why do you do this?!" när han stod och kollade in omslaget. Fast lika mycket folk verkar ju haja grejen och tycker att omslaget är vackert och totalt olikt annat i genren. Vi bryr oss själva inget om vad folk tycker. Eller ja, det är ju skoj när folk gillar hur det ser ut. Men de andra kan fortsätta se i svartvitt för vår del.
Dan-Arne och Wendel in full force |
Haha, vad tyckte fransosen att det skulle vara då? En bongrökande brud på ett altare? Han blev alltså upprörd på allvar?
- Det var ju med en aning glimt i ögat, men han menade det ju, helt klart. Jag lyssnar inte så mycket på sludge längre, så jag vet inte vad dom vill ha. Men ja, nåt liknande. Är mer än lagom trött på den där Electric Wizard-estetiken. Dom var ju tidiga med det, men inte ens deras omslag känns ju särskilt vitala längre.
Då förstår jag varför ni ratade min brud-med-petrus-kors-som-gör-la-manu-cornuda-designen, haha. Men ni har ju ett lysande Black Metal-stick i Hollow Words. Inte helt oväntat är den och Dr. Milton (Destroyer Of Worlds) mina favoriter. Vem är Dr. Milton förresten?
- Ja, Ulver-sticket! Det är fint och väldigt mycket av en studioprodukt. Hollow words ger oss en aning dåligt självförtroende, haha. Vet inte om vi kommer spela den live än. Dr. Milton är en av många mottagningar som kom och gick under förra sommarsvängen. Kort och gott är det en billig whisky som vi köpte i Slovenien - John Milton. Ibland blir man feldiagnostiserad och mår och för sig lite illa, men oftast är starkspriten (doktorerna) väldigt behjälplig vid långa körningar och tråkig väntan, Låten i sig handlar om att turnera.
Ni kör inte Hollow Words live alltså? Ni kommer bli tvunga nästa Stockholmspelning. Annars blir det sura miner. Jag är kär i det där sticket och vill ligga med det. Det är magiskt.
- En livesexshow med dig och sticket till Hollow Words låter visserligen lockande. Vi får fundera på saken. Nämen, det är inte omöjligt att den kommer spelas, vi har bara inte repat skiten sen inspelningen.
Ronnie Rå, uppskattad som få. |
Men ni är ju ute och spelar en del nu va? Örebro tillexempel, så att den ökända Millan får en chans att se er.
- Haha, jajamen, vi spelar i Örebro 5e augusti och dagen efter på Ta livet i dina egna händer-festivalen i Sandviken. Blir en lång ass-körning, men vi är vana. Kul att komma ut lite i Sverige och inte bara hålla nere på kontinenten som några andra exilflyktingar.
Varför har det blivit så? Det är ju mycket Deutschland och så vidare.
- Ja, säg det. För att Sverige är ett litet land som inte är redo för något annat än d-takt eller hcpunk kanske? Och för att livescenen är så otroligt levande och välkomnande på kontinenten (främst Tyskland). God mat, mycket dryck och oftast ett fint välkomnande. Det har helt enkelt varit så mycket lättare och ofta mer lockande att åka söderut
Martin i Skraeckoedlan sade att när dom lirade på Grundbulten så hade massa kids vänt i dörren för att det inte var punk som spelades. Ska ni lira på Bulten igen när ni kommer till Människobyn? Du var ju extremt nöjd med både giget och maten vad jag förstår.
- Vi spelar gärna där igen. Folket på Grundbulten var otroligt trevliga att ha att göra med och maten var top notch! Det var på det stora hela en riktigt bra kväll. Och vänder folk i dörren för att det inte spelas "rätt" musik, så vill man väl inte ha dom där ändå. Eff off liksom. Liquid smoke i maten premieras alltid!
Jag hörde att det inte är Salt, utan socker, ni har smetat in er med på fotot. Stämmer det? Ser skitkladdigt ut.
- Det stämmer! Vi kom efter noggrant övervägande fram till att socker antagligen torkar ut hyn betydligt mindre än salt. Och så är det godare att slicka av (tycker alla utom Viktor) och ser ut som salt. Så ja, vi fuskade oss fram lite.
Då får vi ju VERKLIGEN hoppas att nästa skiva inte heter Sagge.
- Haha, different strokes vettu...
Men för att återgå till omslaget... Det är ju lite svårt att trycka på tischor och så vidare. Hur löser ni det?
- Säg inte det du. Vi har lekt med tanken på att göra en sån där baseballtröja du vet, med trekvartsärmar och så omslaget till Salt på det vita. Lek med den tanken! Kan bli apfränt om vi lyckas få till det!
Åh, kan ju bli fett alltså! Ni hade väl någon munkis på G också eller hur var det?
- Ja, den finns till salu. Den skulle kommit med King Diamonds krokiga fingrar på ryggen, men Wendels pakistanska kontakt fuckade upp det, haha. Nämen, den är snygg, broderad patch på bröstet och så loggan stort i grått på ryggen. Perfekt inför mörkrets infall.
Pakistanska? Är det någon gammal tant som sitter i en pensionärs-sweatshop och broderar? Jag ser löpsedlarna.
- Ja, herregud, jag vill inte ens tänka på´t... Långsam Rock skapar jobbtillfällen i utlandet.
Hur är det förresten att ha två Dan i bandet?
Självklart är det asfedt och livat mest hela tiden med tanke på vilka underbara människor vi är. Vi löser det genom att kalla den ena för Dan Arne och den andra för Dandan.
Man gillar ju namnet. Internt men ändå gångbart hos den breda massan!
- Haha, precis så vi tänkte! Ett riktigt vinnarnamn.
Och Fister var ju redan upptaget...
- Ja, det är ju det. Men man vill ju göra klart för massorna vem som ska fistas. Fister är för abstrakt för våra bonnahjärnor.
Men om vi ska snacka om influenser nu, det känns som om ingen av er direkt lyssnar på sludge/doom i samma utsträckning som förut. Är jag ute och cyklar nu?
- Det kan nog stämma. Jag tror alltid att jag kommer ha den klassiska amerikanska träsksludgen som utgångspunkt, åtminstone i Pyramido. Det är svårt det där med influenser, för vi tänker liksom inte i sådana banor. Det kan mer vara att man tänker sig att ha ett progressivt parti som i Onward, men att man har tankar om hur det INTE får bli. Till exempel att det INTE ska låta postrock eller att den black metal vi väver in INTE ska låta för uppenbar. Förutom i fallet Hollow Words då vi verkligen strävade efter att det skulle låta Ulver i några få sekunder... Annars har vi ett ganska öppet sinne nuförtiden och det kan sluta lite hur som helst. Så länge det inte låter blodfattigt och oengagerat. Jag antar att sådana influenser som passar låter vi passera genom nåt sorts filter i hjärnan, medan andra stoppas. Avvägning och smaksinne vettu!
Du kommer tycka att jag är dum i huvudet, men jag tycker inte att det låter som Ulver.
- Antagligen är det jag som är dum i huvet. Har inte lyssnat på Ulver på många år, men vi tänkte väl lite Nattens Madrigal. Alltså på det sista lilla partiet i slutet av låten. Fast du kanske mer tänker på introt?
Nej. Jag tänker på det lilla partiet som jag är kär i och vill ligga med. Lika mycket som jag vill ligga med Nattens Madrigal. Jag tycker ändå inte att det låter Ulver. Däremot så tycker jag att Walking Blind stundtals låter som Nirvana på getblod och hembränt.
- Haha, fetekomplimang! Jag tycker också att den har lite noiserockiga vibbar, så jag förstår hur du tänker! Det känns väldigt uppfriskande att få höra sådana saker istället för de vanliga Bongzilla/Electric Wizard-liknelserna. Skitbra!
Jag hörde att det inte är Salt, utan socker, ni har smetat in er med på fotot. Stämmer det? Ser skitkladdigt ut.
- Det stämmer! Vi kom efter noggrant övervägande fram till att socker antagligen torkar ut hyn betydligt mindre än salt. Och så är det godare att slicka av (tycker alla utom Viktor) och ser ut som salt. Så ja, vi fuskade oss fram lite.
Då får vi ju VERKLIGEN hoppas att nästa skiva inte heter Sagge.
- Haha, different strokes vettu...
Men för att återgå till omslaget... Det är ju lite svårt att trycka på tischor och så vidare. Hur löser ni det?
- Säg inte det du. Vi har lekt med tanken på att göra en sån där baseballtröja du vet, med trekvartsärmar och så omslaget till Salt på det vita. Lek med den tanken! Kan bli apfränt om vi lyckas få till det!
Åh, kan ju bli fett alltså! Ni hade väl någon munkis på G också eller hur var det?
- Ja, den finns till salu. Den skulle kommit med King Diamonds krokiga fingrar på ryggen, men Wendels pakistanska kontakt fuckade upp det, haha. Nämen, den är snygg, broderad patch på bröstet och så loggan stort i grått på ryggen. Perfekt inför mörkrets infall.
Pakistanska? Är det någon gammal tant som sitter i en pensionärs-sweatshop och broderar? Jag ser löpsedlarna.
- Ja, herregud, jag vill inte ens tänka på´t... Långsam Rock skapar jobbtillfällen i utlandet.
Hur är det förresten att ha två Dan i bandet?
Självklart är det asfedt och livat mest hela tiden med tanke på vilka underbara människor vi är. Vi löser det genom att kalla den ena för Dan Arne och den andra för Dandan.
På tal om namn så har jag förövrigt döpt om Viktor till The Taker of Loans.
- Låter mer rättframt än låntagaren. Som the taker of thrones, fast mer vardagligt liksom.
Vart ifrån kommer alla era alias som ni använder er av på hemsidan er?
- Våra alias ja. Shit å herregud, det är så mycket dumheter. I Polen träffade vi Hajen, en äldre alkogubbe som vi "festade" med ett tag på en parkering. Vet inte om det fanns någon likhet, men jag fick bli falken i alla fall, son till hajen. PW minns jag inte var det kommer ifrån (dålig människa). Dan Arne brukar försöka sig på att göra lite crabcore-moves på scen då och då, så han blev Krabban. Schauzern kommer antagligen från Viktors buskiga och galliska ansiktsbehåring och slutligen har vi Skötarn, vilket är precis det Ronnie tenderar att bli för oss andra mongon för det mesta. Så, puh, där har du det!
Det är den vibben jag fått. Att Ronnie får vara lite pappa ibland.
- Han kör ju den straighta linjen, så det blir väl lätt så. Men asså, vi tar vårt ansvar såklart, alla måste liksom "funka" för att ett band ska funka. Men du vet, ibland stänger Ronnie öronen tror jag, haha! Men om nån i bandet är pappa så är det Rompen.
Vem är ADHD-ungen då? Viktor är väl yngst?
- Äsch, vi är rätt slappa av oss allihopa, men jag tror nog ändå att Dan Arne är den spralligaste och spexigaste. Eller tror och tror, så är det ju... Viktor är yngst, men om han fick bestämma så skulle han vara äldst. Gärna 25 år äldre än oss andra.
Hur är det med alla sidoband och projekt då? Finns Dan-Arnes Murinus, Viktors Kamikatze, ditt Hidden Trails och så vidare, fortfarande? Man får ju känslan av att det är just Pyramido som det läggs mest krut på.
- Nu ska vi se. Murinus var både jag och Dan Arne med i. Det bandet splittrades för typ sex-sju år sedan, vilket var lite synd då vi hade skiva på gång på Throne Records, precis när de släppte som bäst grejer. Viktor är inte med i Kamikatze längre och det är väl rätt tveksamt om de är verksamma överhuvudtaget. Jag har min lilla bebis Haunted Trails som är en sovrumsgrej där jag gör lågproducerad psykadelia. Kommer antagligen ut en kassett senare i höst! jag spelar i ett black metal-minnande band hemma i Göteborg också. Wendel spelar black metal i Vandöd som håller på och spelar in en ny skiva. Sen har jag, Dan Arne och Viktor ett snabbt hardcoreband på gång med Ola från Bäddat För Trubbel, men hittills har vi nog mer låttitlar än musik... Ronnie har fullt upp med sitt jobb med Graveyard så jag tror inte riktigt han haft tid för sidosteg. Med detta sagt, så svarar jag JA, det läggs mest krut på Pyramido.
Provoking The French... |
Är det du och Jon som har det där namnlösa Black Metal-bandet? Det lät jävligt bra faktiskt.
- Ja, precis. Det är vi och en kille som heter Crille, som gör den mesta musiken, och så Stefan från Gloomy Sunday. Kul att du gillart Pållert! Hardcorebandet som jag nämnde tidigare heter Fista Snuten förretsen, kan ju vara bra att veta.
När får vi höra mer från det bandet då?
- Tanken är att vi ska spela in mer i repan och sedan lite mer seriöst och så blir det väl antagligen nån spelning i GBG till hösten. Men inget är spikat.Nu blev det förvirrat. Är det Fista Snuten eller det namnlösa bandet vi pratar om nu?
- Aha, det namnlösa. Fista Snuten kommer dyka upp när man minst anar det. Imorrn eller om 25 år liksom, med snuthatet alltid lika intakt.Man gillar ju namnet. Internt men ändå gångbart hos den breda massan!
- Haha, precis så vi tänkte! Ett riktigt vinnarnamn.
Och Fister var ju redan upptaget...
- Ja, det är ju det. Men man vill ju göra klart för massorna vem som ska fistas. Fister är för abstrakt för våra bonnahjärnor.
Ja just det, jag hade tänkt fråga varför det bara är du som är skägglös i bandet. Varför?
- För klen skäggväxt/outsidern på jobbet/jag ser yngre ut/min tjaj tycker jag är hetast utan. Lite alternativ, haha.
Men om vi ska snacka om influenser nu, det känns som om ingen av er direkt lyssnar på sludge/doom i samma utsträckning som förut. Är jag ute och cyklar nu?
- Det kan nog stämma. Jag tror alltid att jag kommer ha den klassiska amerikanska träsksludgen som utgångspunkt, åtminstone i Pyramido. Det är svårt det där med influenser, för vi tänker liksom inte i sådana banor. Det kan mer vara att man tänker sig att ha ett progressivt parti som i Onward, men att man har tankar om hur det INTE får bli. Till exempel att det INTE ska låta postrock eller att den black metal vi väver in INTE ska låta för uppenbar. Förutom i fallet Hollow Words då vi verkligen strävade efter att det skulle låta Ulver i några få sekunder... Annars har vi ett ganska öppet sinne nuförtiden och det kan sluta lite hur som helst. Så länge det inte låter blodfattigt och oengagerat. Jag antar att sådana influenser som passar låter vi passera genom nåt sorts filter i hjärnan, medan andra stoppas. Avvägning och smaksinne vettu!
Du kommer tycka att jag är dum i huvudet, men jag tycker inte att det låter som Ulver.
- Antagligen är det jag som är dum i huvet. Har inte lyssnat på Ulver på många år, men vi tänkte väl lite Nattens Madrigal. Alltså på det sista lilla partiet i slutet av låten. Fast du kanske mer tänker på introt?
Nej. Jag tänker på det lilla partiet som jag är kär i och vill ligga med. Lika mycket som jag vill ligga med Nattens Madrigal. Jag tycker ändå inte att det låter Ulver. Däremot så tycker jag att Walking Blind stundtals låter som Nirvana på getblod och hembränt.
- Haha, fetekomplimang! Jag tycker också att den har lite noiserockiga vibbar, så jag förstår hur du tänker! Det känns väldigt uppfriskande att få höra sådana saker istället för de vanliga Bongzilla/Electric Wizard-liknelserna. Skitbra!
Jag trodde du skulle lacka. Men jag tycker det. Jaha, då tycker jag att vi rundar av där så att du får gå och äta. Tack för en trevlig pratsund! Är det något du vill tillägga så här innan vi lägger på locket?
- Tack själv Pålle. Har en extrem internet-nacke nu. Mer rap än rock till folket! Och köp Pyramidogrejer, vi har en massa grejer. Lite som Carlings, fast inte lika häftigt såklart.
Då tackar vi Dan och resten av Långsam Rock AB för allt från svaren till deras blytunga mighty riffage. Alla vänner av saftig sludge manas att köpa inte bara Salt, utan hela diskografin och all merch ni bara har råd med. Särskilt den fläskiga backpatchen som jag snörde ihop åt dom.
PW=Postive Wendel! Han svarar ju alltid på med ett: Va trevlig, Va roligt och så vidare.../Ronnie Rå
SvaraRadera