In The Deadly Claws of The Totala Röksuget

Fy fan. Inget hjälper mot abstinensen. Jag har ätit knäckebröd, snusat snusar, tittat på bilder på mig själv där jag röker och runkat kuken så många gånger i ren frustration att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Skjut mig. Jag hade planer på att gå ner till kvarterets jourlivs och krita ett paket cigaretter som jag alltid gör när cash flowet är lågt. Men nej, så roligt ska vi inte ha det, den ordinarie personalen som jag brukar få handa på kredit av jobbar givetvis inte idag. Vågar inte fråga den okände figuren som sitter i kassan med rädsla för att jag skulle slita struphuvudet av honom om han sade nej till själva lånet. Och att sätta sig själv bakom lås och bom för ett paket cigaretter verkar lite väl i överkant.
Skrev "skulle kunna slita halsen av någon för en cigarett" som fejsbokkkstatus för en liten stund sedan. Givetvis, och detta slog jag vad med mig själv om, att någon sadistisk, illvillig jävel skulle skriva något inom en minut om hur mycket cigg det fanns i deras ägo. Och, givetvis kom det inom minuten, exakt 46 sekunder senare: "Jag har cigg! john silver, mjukpack, mmmmm, mohahaha".
Ridå. Mina absoluta favoritcigaretter. Jompa Silver mjukpack. Jag ser inte längre rött utan i en helt tidigare okänd färg av hat. 

Och för att spika upp mig själv lite ytterligare på korset kan jag tillägga att jag kommer att missa Victims på 44:an ikväll och har skitont i ryggen också, era jävla horungar.


//The Very Abstinent And Hatfyllda P.I.G.

Se så glad och belåten man kan se ut av att röka.