
Orkar inte skriva att jag redan saknar dig som fan trots att vi inte setts på ett halvår, orkar inte förklara hur jävla emat det är att du är borta för alltid...
Du kommer liksom aldrig mer kunna "tvinga" i mig glass eller choklad. Eller ge mig några visdomsord eller goda råd heller för den delen. Fuck man, du rockade.
Vila I Frid Patrick King, du är saknad av fler än vad du tror.
Det känns overkligt och skevt, det är vad det gör...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar