tisdag 17 februari 2009

Jeppe - East Street Tattoo


Hade tänkt dela med mig av en intervju med JeppeEast Street som aldrig riktigt blev publicerad förutom i ett fanzine som kort och gott bara hette Blaskan och inte trycktes upp i mer än kanske 50 - 60 ex, inte ens jag har ett ex av den. Men Jeppe förtjänar onekligen all uppmärksamhet han kan få, hans grejor är supercleana, traditionella grejor med så extremt skarpa linjer som vissa av oss inte ens kan få till med en linjal och tuschpenna.

Kommer du ihåg hur ditt tatueringsintresse började? Hade farsan gaddar eller?
- Ja vafan... Ingen jag hade vuxit upp med, familj, vänner etc hade några tatueringar. Faktum är att den första person jag träffade i min egen ålder som hade tatueringar bara för att det var coolt, var Nille som under många år jobbade här med oss. Det här var runt 93-94 skulle jag tro? Gjorde min egen första tatuering sommaren 94... Men annars så fanns det väl inte så mycket inspiration på den punkten. Skivomslag med Chili peppers och House of Pain slog väl fast det man inte var helt säker på innan: att det var och är jävligt hårt att ha mycket tatueringar hehe! Köpte lite tattoo-tidningar och så men fegade ändå o gjorde en jävligt anonym 1:a tatuering... Sen dröjde det nog nästan 2 år innan jag påbörjade tatuering nr 2, det var första gången jag tatuerade mig på eaststreet. Efter det rullade det på lite snabbare.



Vad tycker du om dom Svenska tattooblaskorna? Säg som det är nu.
- Åh du fiskar efter något? Alltså, jag vill inte pissa mot någon. Inte för att jag rädd om något diplomatiskt anseende, utan bara för att jag tycker man ska vara snäll. Men ok: Jag tycker de svenska tatueringstidningarna över lag håller en ganska låg klass. Ibland (i åtminstone den ena publikationen) tar de med så fula tatueringar så man undrar varför dessa människor alls gör en tattooblaska- de kan uppenbarligen inte se vare sig vad som är bra eller snyggt. Sen tycker jag det är så mycket runk med "tattoo-pinuppor". Du vet, såna där big brother människor fast inom tattooscenen. som gör vad som helst för att få visa upp sina skitfula tatueringar i bikini på huven till nån hotrod...

Har du gjort någon gadd du är särkilt nöjd med?
- Många givetvis. Men jag har upptäckt att personkemi är as-viktigt. Självklart måste jag som tatuerare kunna göra grymma tatueringar på vem som helst. Men med vissa av mina kunder blir varje steg i processen så mycket roligare och inspirerat. Och jag gillar när det är action hela vägen: vi kläcker en cool ide ihop, jag ritar den snabbt som satan, sätter upp grejerna och nån timme eller två senare så är ännu en liten favorit född. Kukenifittanpang!!



Hur hoppas du att scenen kommer utvecklas över dom närmsta åren?
- Hm... Jag skulle önska att även de som i grund och botten gillar coola saker vågade ta ut svängarna lite mer. Jag menar, kunder som vill ha oldschool grejer vill ändå så jävla ofta att det ska se så mycket som Sailor Jerrys prylar så men lika gärna kan sitta och göra det från flash. Och japanskt är lite samma sak: många vill ha stora coola pjäser men nästan ingen nappar på något annat än karpar och drakar och där finns det ju jävla mycket att se. Det kommer bli mycket roligare både för de som ska bära tatueringarna och för oss tatuerare om inte alla ska ha samma saker som de sett på bild tusen gånger redan.




Har du några konkreta mål du vill uppnå med ditt tatuerande?
- Alltså lite vagt har jag väl nån slags dröm om göra nån slags impact, bidra med något eget. Men man är ju själv sin egen hårdaste kritiker och... Ja, vissa dagar känner jag mig bara så jävla medioker. Men jag hoppas och tror att jag vispar upp nån smått fantastisk tatuering nån gång emellanåt. Mer konkret kan jag ju säga att mitt mål är att bli tekniskt skickligare för varje dag som går. Men det blir man ju bara man är vaken, ser, lyssnar och är nyfiken. Och inte lutar sig tillbaka och tänker: nu kan jag det här... Då är man torsk på nolltid tror jag.


Är det vanligt att folk kommer in packade till studion?
- Neej... det är det inte men det händer att man misstänker det ibland. Men jag hade faktiskt en kund för ett tag sen som satt o spelade nyketr hela tatueringen igenom, och när vi var klara utbrast han triumferande: "Jag har supit sen 9 i morse!"! haha vad svarar man på det? Jaja... det är hans probelm mer än mitt. Men märker jag det innan säger jag ju självklart NEJ.


Hur kom du på att du ville bli tatuerare?
-Alltså... Det var ju inte ens så att jag sökte mig till EST för att jag ville tatuera utan det liksom smög sig på mig. Men så här gick det till då: Isak ringde mig och hade hört av Nille att jag sagt upp mig på mitt gamla jiobb och ville att jag skulle jobba som shopassistant hos dem. Jag hade blivit tillfrågad tidigare men sagt nej. den här gången tyckte jag att va fan det vore kanske kul? Så gjorde jag det och det började väl kännas mer och mer som att fan det här vill jag göra!! och så blev det...

Åker du mycket på mässor? Någon favorit?
- Inte så mycket. Jag gillar inte så mycket att jobba på mässor. Jag föredrar att sitta i lugn o ro i mitt rum o lyssna på min musik o inte ha massa fulla svennar runtomkring...


Folk tycker ju ofta att det är på tok för dyrt att tatuera sig, men slänger gladeligen ut ett par tusen pix på ett par märkesjeans som dom kanske använder i ett halvår. Vad har du för tankar om det?
- Ja vad fan? Snålheten bedrar som bekant visheten... Men jag tycker inte jag ska behöva övertyga folk om att göra bra o dyra tatueringar om de inte vill. Om folk tycker att de få lika bra tatueringar för ett sexpack av någon garage-tatuerare... Tja? Du får vad du betalar för. så är det bara. En bra tatuerare är inte lika billig som en dålig goddammit!

East Street är ju en av Sveriges mest anrika och välkända studios, hur känns det att du faktiskt fick påbörja karriären där?
- Det känns som ett oerhört privilegium. Typ som... Tänk dig att du vill starta ett band och så får hoppa in och börja i Slayer!! Jag lär mig tatuera av just de killarna som jag själv valt att tatuera mig hos i alla år för att jag tycker de är da shit!

Var gör det, från dina egna personliga erfarenheter, ondast att tatuera sig?
- Ryggen gosse, ryggen.... Men det finns några andra riktiga karameller också: ovanpå huvudet var fruktansvärt. Bröstet... Foten... Äh va fan vem försöker jag lura?! Det suger att bli tatuerad- allt gör fan ont!

Vilka tycker du i dagens läge levererar skönast prylar i Sverige?
- I Sverige hm.... Sibban, Henrik O Kalle på Reb Ta2 först o främst!! Tatueringar helt i min smak o så jävla grymma killar! Calle (King Carlos) är ju också fruktansvärt bra... Drew Horners grejer gillar jag som fan!! Han måste jag fan tatuera mig hos nån gång...

Putsar Piggy fortfarande era fönster för ölpengar?
- Du det vet jag fan inte... Har inte sett honom på ett tag?

Hur ser den genomsnittlige kunden ut nuförtiden? Har dom någon koll på kvalité? - Nja...? Den genomsnittliga kunden är nog i princip vem som helst? Vissa har ju en jävla koll, men det är väl mest kunder som vill ha customgrejer. Den genomsnittliga "tribal-i-svanken" -kunden kommer nog mest hit för att de har hört att vi är bra...

Har du något du vill tillägga eller?
- Alla tatuerare här i landet som tror att vägen till lycka och framgång går genom att snacka skit och hugga sina konkurrenter i ryggen - Ni kommer få smisk!!

4 kommentarer:

  1. Försök inte ens komma i närheten av att göra monopol på Jesper

    SvaraRadera
  2. Du med din djävla negativa musiksmak. Kolla upp.. sök på Tingsek på spotten.. World of it's own. Försök å GE.. inte vara så djävla desperat å ego å försöka ta hela tiden

    SvaraRadera
  3. Vilken för inlägget relevant kommentar.

    SvaraRadera
  4. Lena: Slutar du inte hålla på nu så blir jag tvungen att vidta någon form av legal åtgärd. Jag känner mig trakasserad och har annat än att må dåligt över än att du förföljer mig över internet. Besöksförbud gäller även mejl och blogginlägg, bara så att du vet. Sluta sup, och sluta stalka mig.

    NCF: Verkligen.

    SvaraRadera