Krig & Hat

Jaha. Fick ett mejl av Big C. Tydligen är vårat kaospunkband bokat till att spela på årets upplaga av War & Hate. Och det utan att arrangörerna hört en enda låt. Det har ju liksom ingen. Vi har ju ens knappt hört oss själva.

Vad vi heter? Valjakkala. Men det kan ju ändras på en månad.

Jaha. Bara att börja hetsrepa. Kanske borde göra en logga också.

Annars händer det inte mycket. Ska ta tag i patchfabriken, är ju ingen annan i den här incesthålan som gör det, så jag får se det som en kulturgärning. Martin Nödvärn hyr ut skiten till mig. Får väl se hur det kommer gå, men antagligen så kommer vi att göra beställningsjobb åt folk för humana priser. Hör av er på lavidacoka@live.se om ni behöver tuffa tygmärken.
//P.I.G.

"The Life of A G I Guess..."

Älskar det här fotot. Shit händer. Bumrusha DJ-båset när EST-crewet jockar skivor på Trädgården händer. NCF händer. Få sweeta Wolfbrigade och Motörhead-patchar händer av NCF  händer. NCF och jag har inte hänt i samma rum sådans korna kom hem. Så... Shit händer verkligen. Särskilt för Sthlm´s sodomit no 1.Särskilt när EST bjuder upp till dans och som vanligt, nakenparty. Som vanligt blev man lite besviken över man var den enda som faktiskt drog av sig brallorna. Sjukt kallt ju. Tack till alla G´s. Jens. Liina. Erik. Jeppe, Oskar, Juan, Jeppe Sataniriktigtefternamn. Rosanna. Malin. ALLA som var där, NCF då kanske särskilt. Ser karln alldeles för sällan. Skönt att vi alltid måste förlägga redaktionsmötena till event där jag strippar och är seriös. Tack allesammans! You rock! ESTNP 4 life biaatches!

Mer foton kommer sedan när jag inte är så sjukt upptagen.
//P.I.G.

Förlåt Mamma

Som ni kunde läsa i föregående inlägg är ju jag en sådan där självgod, viktig, nykter och skitnödig människa numer. Det hyllar vi givetvis ännu mer genom att fotoblogga sönder hela SS med vad jag har gjort dom senaste dagarna. Eftersom jag är så satans punk så envisas jag ändå med att gå på krogen utan att dricka och ha mig. Alla som känner mig vet ju att jag blir helt überdampig och får varenda bokstavskombinationsdiagnos i hela kända universum när jag får för mycket kaffe och nykterhet. Då kräver jag social samvaro och att det ska hända saker exakt hela tiden. Pepp. Detta hände alltså igår:

Träffade Victor en snabbis av slumpen vid Slussen.Söt snubbe. När Victor inte glassar omkring i Ranelid/Nuffranhatt så spelar han i Vanhelgd. Vanhelgd lirar snorbra döds som låter precis som man vill att det ska låta. Kolla upp det kids.

89 spänn för en jävla sallad. Fast jag blev bjuden lackade jag ändå och tog demonstrativt all dressing som bara fick plats på tallriken. Efter det gick jag förbi EST för att snacka med Jeppe om hur långt han hade kommit på skissande av blaffan som förmodligen kommer hamna på halsen nästa vecka om tid finns. Han var på lunch. I stället fick jag det stora nöjet att prata om allt mellan himmel och jord med shopkeepern Liina som tydligen hade dåligt samvete gentemot sin käre man efter gårdagens bravader då hon och Jeppe snurrade plattor på Södra Teatern. Hon tyckte att hennes ågren över gårdagen skulle minska om hon gaddade in "Förlåt" på handryggen. "Skitbra idé!" utbrast jag om hennes spontana tatueringsplaner och så fort Jeppe kom tillbaks från lunchande så stal jag hennes idé. Jag bad iochförsig om lov, men jag gjorde den innan henne. Så förlåt mig, Liina! Fick även en spontan bonustår under ögat av bara farten. Så kan det gå när inte haspen är på. Har lovat min käre mor att aldrig köra varken hals, händer eller ansikte. Nu blev det två av tre på en sittning och den tredje nästa vecka förhoppningsvis.

Så... Förlåt Mamma.

Förlåt mig mamma.

Förlåt Liina.

Förlåt oss.

Cry Me A River.

Och givetvis var Fritzie, hundarnas hund där och övervakade så att allt gick rätt till.

The Shape of P.I.G. To Come

Som alla väl vet har jag lagt ner kröken helt och jävla hållet. Numer sitter det ett par mentala kryss på händerna, och ingen är väl gladare än jag för det egentligen. Det firar vi genom ett totalt egenkärt inlägg med bara massa bilder på mig och mina homies. Helt enkelt som en helt vanlig blogg brukar se ut med drag av extrem narcissism och en massa pladder om hur tufft och fränt ens liv är. Jaja, varför lade jag då ner spånken undrar ni? Anledningarna till detta är många och goda.

• Jag blir inte yngre. Jag är uppväxt i ett alkoholiserat hushåll och vägrar utsätta min egen avkomma för samma skit som jag utsattes för. Jag höll helt enkelt på att bli min bittra, alkade farsa ett tag. Inget jag eftersträvar, snarare totalt tvärtom även om han är världens bästa gubbe under sina torra perioder. Om han är det nu vet jag inte. Har inte snackat med P.I.G. Senior på cirka sex år.
•  Hälsan. När det känns som Muhammed Ali har hoppat in i regionen runt levern och står och använder den som boxboll är det fan ei leiki längre. 
• Döden. Folk har dött som flugor omkring mig i alkohol och narkotikarelaterade olyckor dom senaste åren. Det har varit bra nära för mig ett par gånger också, det är allt jag har att säga om den saken. Och när Jeppe H dog, tja... Då dog en del av mig. Jag vägrar fan dö helt, jag är alldeles för awesome och egenkär i största allmänhet för det. Den Brinnande Ugglans Brödraskap kan aldrig dö.
• Våldet. Jag hamnar alltid i dom mest bisarra slagsmål när jag är på lyset. Mest för att jag tycker att jag själv är skitrolig när alla andra verkar tycka att jag är den störigaste jäveln to ever roam the earth. Jag som är jordens snällaste människa nykter, det vet alla. Bara i år har jag haft hur mycket som helst av den varan. Resultatet av det är att jag fått flera näsfrakturer och ett fett jävla ärr på samma näsa, kommer inte riktigt ihåg hur det uppstod, men jag har för mig att det var en Åbro 7,3:a jag fick i fejjan just den dagen. Sen lyckades jag med konststycket att bli kickad i samma fejja när jag låg och sov i Tanto, som tur var drog ett babyskin med mig till SÖS där dom iskall vägrade att göra något annat än att konstatera att det var ett mirakel att jag kunde prata med en spricka i käkbenet utan att känna smärta. Duuuh... Vodka, bästa icke-receptbelagda painkillern mer än ett mirakel säger jag.
• Sist men inte minst...Nära och kära. Jag har grisat och svinat så mycket mot både släkt och vänner att det är ett under att vissa fortfarande står vid min sida. Tack till er alla, ni vet vilka ni är.

Sen finns det sjutusen andra anledningar till att jag drog i handbromsen, men det är nog föga intressant för alla er som vill läsa spexiga inlägg om ditten och datten. Vi kör istället en liten lista i bild och text på saker jag aldrig skulle göra nykter.
//Notorious P.I.G.

Bränna in la vida loca/luffarprickar på övre sidan av handleden. Det syns inte på bilden, men det gjorde fan skitont trots enorma mängder sprit och dom receptbelagda opiater jag hade fått utskrivet av farbror doktor vid tillfället för kanske tio år sedan. Psschhh...

Sitta skitfull med uppkryssade nävar på Fullersta och skrika om att jag kräver att Josef Fritzl ska helgon och martyrförklaras, samt tilldelas järnkors för lång och trogen pervotjänst och släppas fri. Helvete, att jag inte blev mördad av PK-eliten den festivalen är även det ett mirakel. Tittar man lite granskande på högerfoten ser man att Noak klottrat dit "Free Fritzl". Jag tänker mig att War & Hate-festivalen är lite så. Fast med flera hundra likadana idioter.

Sitta med silvertejpad mun i Vällingby på hemmafest och försöka lära bra mycket mer begåvade gitarrister än mig själv hur "riktig käng ska spelas". Typ så.

Köpa ost för över sjuhundra spänn på söderhallarna för att sen inte äta en enda bit av den själv. Fast det syns ju inte på bilden, men det var samma kväll. Att jag lärde hiphoptjejer att sätta två-fingrar-i-luften är dock till lite tröst, om även en klen sådan.

Hänga med bittra, skrikiga fyllekärringar i Björnsan. Samt helt omedvetet se ut som en ledsenlågbudgetvariant av Ola i Massgrav. Frisyr och skäggmässigt då alltså.

Stå och hångla med Kentha när jag redan fått inviter till ligg av två tjejer tidigare samma kväll. Eller vänta... Det skulle jag nog göra ändå. Men bara om jag fick betalt. Bra betalt Samt ligga med tjejerna efteråt.

Åka till Småland. Gå på krogen i Småland. Skicka polarn till baren för att köpa 3-4 öl i taget som man sedan dricker en av tills bordet är fullt, i Småland. Bli skitfull, skita blankt i att dricka upp alla öl som står på bordet på krogen i Småland. För att sedan ställa sig hos en annan polare och pissa på hans funkis-soffa i Småland.

Ha Hitlerfrippa, hänga med vita hiphopare och vita rastahippies på kyrkogårdar och röka Spice på kyrkogården för att hedra (the trve) Polarn Pär. Och då menar jag allt på samma gång. Var för sig är det helt okej. Faktiskt.

Ge Onkel male tender loving på öppen gata. Eller vänta nu? Ja just det, då var jag ju fan spiknykter...

Dust In The Fallen Face

Raspberry Bulbs har, via Hospital Productions släppt en ny kassett (limiterad till 100 ex.) vid namn "Dust in the Fallen Face" (eller "Lone Gunmen". Man vet inte.). Den är bra. Minimalistisk, skitig, punkig black metal. Ladda ner kan man göra här.

/NCF

A Hail To All The Dead Junkies

Jättebra initiativ av Brukarföreningen, är jättespänd på att se hur många som kommer. Känner jag Stockholm och dess knarkarelit rätt så kommer det typ 3 pers, och dom kommer bara att stå där och nodda ändå. Folk har ju bättre saker för sig än att hedra sina döda kamrater. Som att knarka ihjäl sig själva till exempel. Tyvärr. Men, men... Tanken är god. Folk dör alldeles för ofta och alldeles för mycket. Och av alldeles fel anledningar.

Själv hedrar jag dig, Jeppe H, genom att hålla mig ifrån spriten. Vila i frid broder. Du är saknad.

//P.I.G.

Insane In Da Membrane

Ni vet när en låt sätter sig på huvudet och att få den att försvinna är ungefär att bota en klåda i hårbotten med en hagelsalva mot samma skalle. Helt jävla meningslöst. Normalt sett brukar det vara fråga om fredagsmys, bollibompa eller någon gammal Rednexlåt som etsar sig fast i båda hjärnhalvor så man bara vill kräkas. Det gör ju ingenting, mer än att det är extremt enerverande, extremt jobbigt på alla vis och att man bara vill döda upphovsmakaren av skiten man har i huvudet.

Men ibland händer det att man får en gammal kvalitativ godbit i roten som man bara inte får bort. Den här gången är det så illa att det är en av mina favoritlåtar med ett av mina absoluta favoritband från en av mina absoluta favoritplattor. Det suger så jävla hårt att man inte vet vart man ska ta vägen, för man vet där allra längst inombords att man aldrig någonsin kommer att kunna lyssna på den där låten på samma sätt igen. Låten jag pratar om är Don´t Want To Know If Your´e Lonely, bandet är Hüsker Dü och plattan är den mästerliga och grymt underskattade Candy Apple Grey. Fan, fan, fan säger jag bara. Har i stort sett bara lyssnat på det stycket sådär en tre, fyra dagar i streck nu. Med undantag för lite Ulver, lite Danzig och lite Life of Agony. Jag MÅSTE helt enkelt få den ur skallen. Och som alla vet är låtar som sätter sig lite som kedjebrev, därför lämpar jag över den på er.

 Annars kommer helt enkelt hela plattan snart bli helt förstörd. Det lutar åt det. Men jag rekommenderar den varmt. Och som om det inte fanns anledning nog att hata Green Day redan så lyssna här. Man har ju inte lackat så fett sedans Cradle of Filth våldtog Death Comes Ripping med Misfits. För en bra cover på samma låt lyssna här på Wolfpacks tappning av mästerverket. Dadde gillar inte. Det går, som han säger, "för slött". Tja, hellre det än att gäng tjackskadade britter slaktar den. Jag hatar tjackisar, och jag hatar britter. Sådeså. Over and jävla ut.

//Perverted Inglorious Girlanuspenetrator.



Bonus: Don´t Want To Know If Your´e Lonely på mandolin. Fett med pepp.
Catherine Wheel´s version är pepp den med.

The Smell of Death is Ever Near

I höst släpper Stench sin fullängdare och den lär låta jävligt speciellt men jävligt bra, om man ska döma av smakprovet de har lagt upp på sin myspåse. Dödsmetall som låter gammalt men inte som särskilt mycket annat jag har hört - jag får t o m av någon anledning vibbar av gammal 90-tals BM.

/NCF

Bland Bögar & Barn i Kapstaden pt II

Jajaja, jag vet hur mycket jag tjatar om den, men trots den just nu delade fronten mellan mig och Fraü Fritzlkeller så vill jag ändå uppmana alla att se hennes dokumentär Microcosmos of South Africa. Den kommer närmast att visas på gamla anrika Zita, och senare på Stockholm Pride, där hon och Jag, inte helt utan ödets ironi, faktiskt hookade för första gången. Jag sjukt stolt, trots allt. Och filmen är sjukt bra och intressant, trots allt.
//P.I.G.

den 29 juli 2010 kl. 16:30

Zita folkets bio, birger jarlsgatan 37

Keep On Hustlin´...

Är tjockt imponerad av det här bedrägeriet. Helt för mycket ju. Karln ska ju ha en medalj/Oscar för sin skådespelarinsats.
//P.I.G.

Dagens Grattis!

SS vill uppmärksamma att vår trogna läsare och underbara vän Emma Müül fyller 24 år idag och har fiesta vid vinterviken. Emma har, så länge jag känt henne, varit ett energipaket av kaxighet, attityd och då och då även den nedstämdhet över världens struktur som även jag delar. Då hon även, liksom jag, har ett tourettesliknande behov av att alltid provocera och gå lite över gränsen för att se vad som sker, har jag alltid sett henne som en själsfrände och en naturlig situationist. Ni som känner henne vet vilken fantastisk människa hon är, ni som inte känner henne har verkligen missat en unik människa.
Emma; min present till dig är ett minne. En serieteckning. När jag minns lyckliga tider tänker jag ofta på när Kalle lyckas imitera ett djur som inte finns i gröngölingshandboken. Ingen kan imitera knattarnas min som du =)
Kram!
/PPD

Blame Canada!

Då har jag äntligen sett den, Anvil! The Story of Anvil. Blev inte besviken. Verkligen inte. Trodde aldrig i mitt liv att ett par spliffrökande, medelålders, familjeförsörjande Kanadicker kunde få mig att grina av både lycka och medlidande över deras sedan lääänge förlorade drömmar. Betänk då att Anvil aldrig har varit ett av mina favoritband, i ärlighetens namn kanske jag har hört totalt sex, max sju låtar med dom i hela mitt liv, och det var i min barndom och mina tidiga tonår när man fortfarande var totalt lättimponerad på alla sätt och vis. Dom fastnade aldrig i min skalle som till exempel Venom, Kiss, Twisted Sister och Bathory och alla dom andra metalfavisarna gjorde gjorde. Jag glömde tyvärr bort deras blotta existens faktiskt. Musiken är liksom inte poängen för mig med den här dokumentären, det är hängivelsen, det är kärleken, och det är att aldrig någonsin ge upp, hur jävla mörkt det än må se ut på alla fronter. Sen tycker jag inte att det spelar så himla stor roll om det är hårdrock, fotboll eller att slå folk på käften som gäller. Det handlar om att stå upp för det man älskar och tror på. Och det är det här ett lysande dokument över. Rekommenderas till alla, frontrow bangers eller inte.
//P.I.G.

Tro Rätt, Tro Fel

"Vad fan är det dom sjunger i den där Misfitslåten? The niggers in the irony won´t corpulate?"

Mellanbarnet lyssnar in sig lite på Some Kinda Hate med Misfits. Mycket bättre i hennes version.
//P.I.G.

 Exakt vad som dyker upp när man bildgooglar "Ironic Niggers"

Månadens CP-Krönika

Sieg Hej och, ja, jag har inte skrivit på ett tag. Shit happens. kronkalle happens. Dödsångest happens. Att bli rövknullad av samhällets alla instanser happens. Att bli totalt sönderslagen av en gammal nazist som lyckats få jobb som pendelväktare happens. Det mest efterblivna med den storyn är att snuten kom, högg mig, tog en anmälan om misshandel från mig, samt en uppmaning om att säkra bevis från kamerorna på station. Den utredningen lades ned "i brist på bevis". Trots alla jävla storebrorkameror!!!!
Men nu ska jag bli åtalad för våld mot tjänsteman.
Jävla CP-korrupta skitsamhälle. Eftersom jag har villkorligt för rallykörning på bondväg blir det nog öppen anstalt i nått halvår.
Alltså har jag fattat beslutet att sluta gå den smala vägen och istället fortsätta knulla samhället tillbaka.
Men innan jag hittat ett gäng tungt beväpnade yrkeskriminella att göra helikopterrån med måste jag avvärja kronkalle.
Min plan är att bli prostituerad. Priset är 500-4500kr beroende på hur ful du är och vad du vill göra. P.I.G. har mitt tel.nr.
I övrigt har jag lite fordon till salu. 2 Amazoner i varierande skick, en Renault 4L-73, en yamaha YZ-125 med crossutrustning och en Opel Corsa -97. Köp skiten, det är billigt just nu. Dessutom tar jag vilket suspekt jobb som helst.
Trots värmen så ser jag sommaren som en besvikelse. Alla Rave och konserter har hittills sugit. Och det finns alldeles för lite droger i samhället. Alla polare bara gifter sig, medans jag själv är olyckligt kär i mitt ex. Dessutom vill alldeles för få tjejer ligga med mig. Om någon känner för att barmhärtighetsmörda mig är det helt ok. Jag hoppas att nazismen uppstår så att jag kan bli gasad.
/PPD, snart på en anstalt nära dig.

All Hail NCF!

Snyggot himself fyller år. Det ska härmapan givetvis fira genom att bjuda in folk att käka och supa sig apraka på Bröderna Ohlssons. Så nu vet ni vad som gäller, bara att bumrusha skiten gott folk. Hoppas det går bättre med det här födelsedagsfirandet än vad det gick för mitt. Folk ditchade notan och betedde sig som regelrätta svin. Inte allra minst jag. Just saying... Grattis kompis!
//Penis Inserter Glory