Saker man tänker på när man tittar på TV

• Har den där överkristna Sjöberg verkligen gjort prinsessan Victoria på tjocken som ryktena gjorde gällande då det begav sig? Och var det så hon fick sin ätstörning? På grund av aborten? Onda rykten om kungahuset rockar.
• Hinner jag gå ut och röka innan Scrubs börjar?
• Funkar H20 Vac verkligen? Vore ju guld.
• När ska Andy Rooney dö egentligen? Är trött på hans gnäll, men kan ändå inte sluta titta. Gubben måste ju börja närma sig 100 alltså.
• Hur fan kan folk tycka att Uma Thurman är het?
• Vad hände med Vonda Shepard´s karriär? Är glad att jag inte vet det iochförsig, käcka jävla medelmåtta-
• Varför i hela brinnande helvetet har dom inga handtag på matvarukassarna i USA?
• Varför är rättegångarna aldrig lika roliga i verkligheten som dom är i Judge Judy?
• Varför har inte Matt Groening stämt skiten ur Fall Out Boy?
• Hur funkar det med dom där brandtrapporna i NY egentligen? Vissa går ju förbi folks fönster och allting. Guld för alla inbrottstjuvar och peeping toms ju.

Hail Start!

Vad är det för fel på mig? Jag har ingen aptit och har levt på Start! i evigheter. Jag är inte särskilt deprimerad, annars kunde ju det förklarat saken. Det är heller inte det att jag är pank, och kylskåpet är ganska välfyllt. Har bara ingen ork att ställa mig och laga mat. Ska köra på lite snabbmakaroner med morotsbiffar och se om jag får ner skiten.

Spy II Hi

Och här är då skönheten själv i all sin prakt och glans, man blir ju alldeles till sig i kalsongen. Kolla in sulorna, något av det grymmaste jag sett på länge. Egentligen är det ju inte mycket mer än ett par kraftigt modifierade Sky II Hi´s. Men herregud vad dom fick till det.

Pestmask Vs. Pestmask

Jag har gått och snöat in helt totalt på pestmasker, ni sådana som doktorerna hade på sig när den begav sig, fyllda med örter, som troddes hjälpa lite mot digerdöden, men som nog egentligen ”bara” tog bort stanken lite grand. Vet inte varför jag gillar dom så mycket, men det kan ha att göra med mitt serieläsande som liten parvel. Jag får exakt samma vibbar som jag får när jag såg Surgeon General i Frank Miller´s och Dave Gibbon´s mästerverk Give Me Liberty: An American Dream. Här är en tjomme som ska hjälpa dig, men hans mäkta obehagliga yttre säger minsann något annat. Nu är jag ju inte alls särskilt säker på att doktorerna under den eran svinade loss med sina patienter som ovanstående överläkare gjorde, men känslan är exakt den samma för mmig när jag ser dom. Tänk dig bara själv, som om det inte vore nog illa med alla lemmar som håller på att trilla av så kommer en sådan där jävel med sitt extremt illvilliga yttre. Man hade ju för fan fått en hjärtattack av ren skär skräck i det läget. Det som gör dom lite extra speciellt läskiga för mig dessutom, är att jag hade på känn som barn att det var något lurt med Spy Vs. Spy, och så här i efterhand är ju saken rätt solklar. Okej, det kanske inte är en serie med barn som målgrupp, men barn får alltid tag på godsakerna. Jag vågar knappt tänka på hur uppfuckade 80-talisterna är som haft hela internets svinerier uppdukat sedan dag ett. Att dom skulle tycka att ett par svartvita, tecknade gubbar skulle vara skrämmande på något vis är ju knappast troligt. Okej, det var väl inte direkt så att jag sket ner mig av fruktan för dom små gubbarna, jag var alldeles för upptagen med att få hjärtstillestånd till Michael Jacksson´s video till Thriller. Men det där obehaget fanns där ändå. Det okända är ju oftast det mest skrämmande av allt, och det är väl därför masker är så lyckade inom skräcken. Man tänker liksom att ”Det där lömska svinet, han har faaan något att dölja alltså!”. Något annat jag är helt insnöad på är ju förövrigt svartvita saker sådär i största allmänhet, så att Puma har gjort ett mycket lyckat sammarbete med Bostonbaserade sneakersbutiken Bodega, med just dom små spionerna på, är ju en regelrätt fest för ögat. Vet inte hur många som gjordes, men dom heter iallafall Puma Spy Vs. Spy High x Bodega och såldes bara i 8 affärer i USA, en i Toronto och släpptes i Februari 2008. Med andra ord är det tvärkört att få tag på ett par om man inte är villig att offra sin lillasyster eller något i byteshandel med en tokig Japan. Men hursomhelst är dom sjukt snygga.

Jeppe - East Street Tattoo

Hade tänkt dela med mig av en intervju med Jeppe på East Street som aldrig riktigt blev publicerad förutom i ett fanzine som kort och gott bara hette Blaskan och inte trycktes upp i mer än kanske 50 - 60 ex, inte ens jag har ett ex av den. Men Jeppe förtjänar onekligen all uppmärksamhet han kan få, hans grejor är supercleana, traditionella grejor med så extremt skarpa linjer som vissa av oss inte ens kan få till med en linjal och tuschpenna.

Kommer du ihåg hur ditt tatueringsintresse började? Hade farsan gaddar eller?

- Ja vafan... Ingen jag hade vuxit upp med, familj, vänner etc hade några tatueringar. Faktum är att den första person jag träffade i min egen ålder som hade tatueringar bara för att det var coolt, var Nille som under många år jobbade här med oss. Det här var runt 93-94 skulle jag tro? Gjorde min egen första tatuering sommaren 94... Men annars så fanns det väl inte så mycket inspiration på den punkten. Skivomslag med Chili peppers och House of Pain slog väl fast det man inte var helt säker på innan: att det var och är jävligt hårt att ha mycket tatueringar hehe! Köpte lite tattoo-tidningar och så men fegade ändå o gjorde en jävligt anonym 1:a tatuering... Sen dröjde det nog nästan 2 år innan jag påbörjade tatuering nr 2, det var första gången jag tatuerade mig på eaststreet. Efter det rullade det på lite snabbare.

Vad tycker du om dom Svenska tattooblaskorna? Säg som det är nu.

- Åh du fiskar efter något? Alltså, jag vill inte pissa mot någon. Inte för att jag rädd om något diplomatiskt anseende, utan bara för att jag tycker man ska vara snäll. Men ok: Jag tycker de svenska tatueringstidningarna över lag håller en ganska låg klass. Ibland (i åtminstone den ena publikationen) tar de med så fula tatueringar så man undrar varför dessa människor alls gör en tattooblaska- de kan uppenbarligen inte se vare sig vad som är bra eller snyggt. Sen tycker jag det är så mycket runk med "tattoo-pinuppor". Du vet, såna där big brother människor fast inom tattooscenen. som gör vad som helst för att få visa upp sina skitfula tatueringar i bikini på huven till nån hotrod...

Har du gjort någon gadd du är särkilt nöjd med?

- Många givetvis. Men jag har upptäckt att personkemi är as-viktigt. Självklart måste jag som tatuerare kunna göra grymma tatueringar på vem som helst. Men med vissa av mina kunder blir varje steg i processen så mycket roligare och inspirerat. Och jag gillar när det är action hela vägen: vi kläcker en cool ide ihop, jag ritar den snabbt som satan, sätter upp grejerna och nån timme eller två senare så är ännu en liten favorit född. Kukenifittanpang!!

Hur hoppas du att scenen kommer utvecklas över dom närmsta åren?

- Hm... Jag skulle önska att även de som i grund och botten gillar coola saker vågade ta ut svängarna lite mer. Jag menar, kunder som vill ha oldschool grejer vill ändå så jävla ofta att det ska se så mycket som Sailor Jerrys prylar så men lika gärna kan sitta och göra det från flash. Och japanskt är lite samma sak: många vill ha stora coola pjäser men nästan ingen nappar på något annat än karpar och drakar och där finns det ju SÅ jävla mycket att se. Det kommer bli mycket roligare både för de som ska bära tatueringarna och för oss tatuerare om inte alla ska ha samma saker som de sett på bild tusen gånger redan.

Har du några konkreta mål du vill uppnå med ditt tatuerande?

- Alltså lite vagt har jag väl nån slags dröm om göra nån slags impact, bidra med något eget. Men man är ju själv sin egen hårdaste kritiker och... Ja, vissa dagar känner jag mig bara så jävla medioker. Men jag hoppas och tror att jag vispar upp nån smått fantastisk tatuering nån gång emellanåt. Mer konkret kan jag ju säga att mitt mål är att bli tekniskt skickligare för varje dag som går. Men det blir man ju bara man är vaken, ser, lyssnar och är nyfiken. Och inte lutar sig tillbaka och tänker: nu kan jag det här... Då är man torsk på nolltid tror jag.

Är det vanligt att folk kommer in packade till studion?

- Neej... det är det inte men det händer att man misstänker det ibland. Men jag hade faktiskt en kund för ett tag sen som satt o spelade nyketr hela tatueringen igenom, och när vi var klara utbrast han triumferande: "Jag har supit sen 9 i morse!"! haha vad svarar man på det? Jaja... det är hans probelm mer än mitt. Men märker jag det innan säger jag ju självklart NEJ.

Hur kom du på att du ville bli tatuerare?

-Alltså... Det var ju inte ens så att jag sökte mig till EST för att jag ville tatuera utan det liksom smög sig på mig. Men så här gick det till då: Isak ringde mig och hade hört av Nille att jag sagt upp mig på mitt gamla jiobb och ville att jag skulle jobba som shopassistant hos dem. Jag hade blivit tillfrågad tidigare men sagt nej. den här gången tyckte jag att va fan det vore kanske kul? Så gjorde jag det och det började väl kännas mer och mer som att fan det här vill jag göra!! och så blev det...

Åker du mycket på mässor? Någon favorit?

- Inte så mycket. Jag gillar inte så mycket att jobba på mässor. Jag föredrar att sitta i lugn o ro i mitt rum o lyssna på min musik o inte ha massa fulla svennar runtomkring...

Folk tycker ju ofta att det är på tok för dyrt att tatuera sig, men slänger gladeligen ut ett par tusen pix på ett par märkesjeans som dom kanske använder i ett halvår. Vad har du för tankar om det?

- Ja vad fan? Snålheten bedrar som bekant visheten... Men jag tycker inte jag ska behöva övertyga folk om att göra bra o dyra tatueringar om de inte vill. Om folk tycker att de få lika bra tatueringar för ett sexpack av någon garage-tatuerare... Tja? Du får vad du betalar för. så är det bara. En bra tatuerare är inte lika billig som en dålig goddammit!

East Street är ju en av Sveriges mest anrika och välkända studios, hur känns det att du faktiskt fick påbörja karriären där?

- Det känns som ett oerhört privilegium. Typ som... Tänk dig att du vill starta ett band och så får hoppa in och börja i Slayer!! Jag lär mig tatuera av just de killarna som jag själv valt att tatuera mig hos i alla år för att jag tycker de är da shit!

Var gör det, från dina egna personliga erfarenheter, ondast att tatuera sig?

- Ryggen gosse, ryggen.... Men det finns några andra riktiga karameller också: ovanpå huvudet var fruktansvärt. Bröstet... Foten... Äh va fan vem försöker jag lura?! Det suger att bli tatuerad- allt gör fan ont!

Vilka tycker du i dagens läge levererar skönast prylar i Sverige?

- I Sverige hm.... Sibban, Henrik O Kalle på Reb Ta2 först o främst!! Tatueringar helt i min smak o så jävla grymma killar! Calle (King Carlos) är ju också fruktansvärt bra... Drew Horners grejer gillar jag som fan!! Han måste jag fan tatuera mig hos nån gång...

Putsar Piggy fortfarande era fönster för ölpengar?

- Du det vet jag fan inte... Har inte sett honom på ett tag?

Hur ser den genomsnittlige kunden ut nuförtiden? Har dom någon koll på kvalité? - Nja...? Den genomsnittliga kunden är nog i princip vem som helst? Vissa har ju en jävla koll, men det är väl mest kunder som vill ha customgrejer. Den genomsnittliga "tribal-i-svanken" -kunden kommer nog mest hit för att de har hört att vi är bra...

Har du något du vill tillägga eller?

- Alla tatuerare här i landet som tror att vägen till lycka och framgång går genom att snacka skit och hugga sina konkurrenter i ryggen - Ni kommer få smisk!!

Bloggers Are Pretentious Assholes

Jaha, då är den uppe då, den här förbannade bloggen som vissa har tjatat så förbannat om. Har inte någonsomhelst aning om hur den kommer utveckla sig eller hur den kommer mottas av folk. Inte heller vad den röda tråden kommer att vara, men med tanke på att jag får dras med namnet på den nu så kan man ju lite lätt förmoda att den kommer att handla om störda saker. Jag är mer än barnsligt förtjust i skräpkultur, så man kan ju anta att det blir kåserier om John Waters, analt skivsamlande och hur man bäst micrar en Billy´s till perfektion. Helst av allt skulle jag vilja att man får samma känsla av den som när man Läste Lisa Carvers´s utsökta fanzine Rollerderby, eller för all del Svenska Salong Finess för första gången, en explosion av vad folk i stort kanske skulle kalla dålig smak, ihoptryckt till en liten tornado av skit som sätter sig i halsen och vispar runt tills man bara vill spy upp allt det där onda, läskiga som finns där inne i en. Och framför allt kommer det nog att bli väldigt pretentiöst och högtravande, det märker man ju fan redan nu.
Förhoppningsvis kommer det till sist bli en minst lika fet åktur Albert Hoffman tog cykeln hem från jobbet den där dagen i April för snart 66 år sedan. Man ska lägga ribban högt, så att fallet ner till besvikelsen blir så smärtsamt som det bara går att föreställa sig. Sen kan jag ju inte undgå att känna mig lite som Comicbookguy i Simpsons när han frågar sig själv om han ska gå över gränsen. Nu finns det ju ingen återvändo från det här internetnördandet som egentligen alltid varit så främmande mig.

//P.I.G.